Sida 359
EN KUNGLIG MIDDAG. 359
liufvud, var just lagom att låta mörkret därinne framträda.
Vi liöllo just på att dansa en fransäs; orkestern, som kunde melodien utantill, fortsatte att spela, och kronprinsessan förde med beundransvärd sinnesnärvaro damerna fi'am i dansen utan ett ögonblicks tvekan, som om ingenting hade hän dt.
Med kronprinsessan i spetsen sväfvade damerna fram som spöken i den dunkla skymningen.
Innan turen ännu var slut, flammade det till i kronan öfver våra hufvud; femtio ljus tändes i ett ögonblick, och dansen, som börjats i elektrisk belysning och fortsatts under mörker, slutades vid sken af kronljus.
Den allvarlige och kunskapsrike kronprinsen af Sverige är en man med godt förstånd, omfattande bildning och mycken karaktersstyrka, men helt säkert handlade han aldrig klokare i hela sitt lif, än då han förde till den svenska hufvudstaden denna ros från Tyskland, och med den både skönhet och makt till det svenska och norska konungahuset.
Men jag får ej glömma, att vi ännu äro gäster vid konungens middag, och för att sluta detta kapitel vill jag tillägga, att de kungliga klockan half nio drogo sig tillbaka, och att vi strax därefter togo af sked af hofvets herrar och damer och foro hem genom stadens klart upplysta firator.
Källa: Internet Archive ·
