Sida 90
KAPITEL VI.
STOCKHOLMS GRUNDLÄGGNING.
, är Stockholm grundlades, vet ingen. Sigtuna, Birka och Upsala voro alla tre hufvudstäder i Svea land, innan Stockholm ännu hade blif vit en plats af betydelse. Men långt innan historien började dagas, byggde utan tvifvel nordens vilda jägare och fiskare sina hyddor på de skogbeklädda holmarna i Mälaren, och vi kunna ännu uppfånga en och annan stråle af ljus, som från de gamla sagorna faller öfver platsen.
Sägnen om den gamle Kung Agne roar mig alltid. Det är den första sägnen om Stockholm och kommer till oss från en så aflägsen tid, att, som det heter i vårt lagspråk: »Mannaminne räcker icke så långt, att det kan bevisa motsatsen.» Och hvarför, minsann, skulle vi icke tro på sagorna? Det finnes alls intet motbevis, så att de hafva åtminstone det vitsord, som första intrycket gifver.
En dag på sensommar n kom Agne, den store upsalakonungen, så täljer sagan, seglande från Östersjön med sin flotta af drakskepp och ankrade nedanför de holmar, som nu utgöra Stockholms medelpunkt. Agne återvände från ett vikingatåg i österled mot kung Froste. Tåget hade varit lyckosamt för konungen från de »höga salarna». Han hade dräpt Froste och härjat hans rike, och upsalaskeppen voro lastade med byte och trälar. Ibland de senare voro kung Frostes son Loge och hans dotter, den sköna Skialf.
Källa: Internet Archive ·
