Sida 563
KONUNGEN. 563
»Farväl», sade Hans Majestät och skakade hjärtligt hand med mig. Det kungliga ekipaget körde fram, och inom ett ögonblick var han försvunnen.
När jag i Juni 1885 infann mig hos konungen för att lemna honom skrifvelsen om mitt återkallande och taga af sked af honom, hade jag öfvertänkt ett tal, som jag skulle hålla till honom, men det talet blef aldrig framfördt. Ögonblickligen, som jag trädde inför konungen, och innan
BERNADOTTE.
jag fick tid att öppna munnen, gick konungen emot mig, tog mig i hand och klappade mig på axeln, utropande på god engelska: ))Ack, Mr. Thomas, det är för ledsamt! för ledsamt!» Efter denna mottagning kom aldrig något tal i fråga, och livad som tilläfventyrs skulle hafva utgjort en glanspunkt i min lefnad, stannade för alltid inom mig.
Vi talade om framtiden, och livad den kunde bära i sitt sköte, och konungen tillade tankfullt: »men hvarför skulle vi låta oroa eller störa oss af tanken på framtiden? Min egen erfarenhet har lärt mig, att aldrig någonting i
Källa: Internet Archive ·
