Sida 562
562 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
eftermiddag var banan mycket besökt. Unga damer gledo omkring öfver allt på isen, under det att »förklädena» sutto på de gröna sofforna vid kanten, pratade och sågo på.
Tyska och franska ministrarne voro där samt många damer och herrar från hofvet. Flottans musikkår spelade från kanten af isen, och Stockholms kyrktorn och spiror aftecknade skarpt sina mörka konturer mot rodnaden på himmelen i vester. Eundt omkring banan åkte konungen och jag.
Jag sade Hans Majestät, huru glad jag var att få skänka min bok åt en monark, som själf var författare och språkkännare. Vi talade om hans dikt »Ur svenska flottans minnen». »Den dikten är målande och full af lif och rörelse», sade jag, men Ers Majestäts 'Eolandseck^, som jag läst i 'Litterärt album', är djupare.»
»Ja», svarade konungen, »mina qväden om flottan äro endast sånger af en ung entusiastisk sjöman, men om ni vill känna mina djupaste tankar, så läs min dikt om 'Lifvet'. Har ni sett den?»
»Nej, Ers Majestät.»
Konungen var nu nog vänlig att gifva mig en fullständig redogörelse för dikten och de omständigheter, under hvilka den författats. Den börjar med barnet, då det först ser den yttre världen som ett fenomen, och fortsätter med dess uppväxt, pröfningar, synder, ångest och förtviflan. Därpå uppenbarar sig för den unge Guds ord — »logos» — sedan försoningen och friden hos Gud.
»Kanhända», tillade konungen, »påminner något af detta eder om den store Goethe, och jag vet, att jag i all enkelhet behandlat livad den store skalden framställt på ett storartadt sätt, men jag har icke lånat från honom; hvad jag uttryckt, är mina egna tankar, mitt eget hjärtas innersta känsla, medan jag hade tid att dikta. Men nu», tillade han vemodigt, »taga andra omsorger min tid och mina tankar i anspråk.»
Och så fortforo vi att åka rundt omkring banan. Eodnaden i vester blef matt; skridskogängarne lemnade, den ene efter den andre, isen, och då konungen slutade upp att åka, voro vi ensamma.
Källa: Internet Archive ·
