Sida 590
590 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
sedan stå de qvar, skrattande och viftande, tills de försvinna ur vår åsyn, när vi segla förbi Eödberget. Här sluttar berget sakta ned mot stranden, och på den glatta hällen upptäcker jag hela rader af stora hvita tecken, lika fornnordiska runor, målade på bergets sluttande plan. Jag försöker fåfängt att gissa mig till deras betydelse. Men skepparen Ernst Jonsson, som sitter i aktern, med rorpinnen i handen, ger till ett lätt skratt och säger: »Kors, det är klädesplagg, som lagts ut på hällen för att torka.» Så förhöll det sig verkligen också, och nedanför sågs en annan grupp af tvätterskor, hvilka vredo och klappade återstoden af byken, skrattande och sladdrande på det förtroligaste. Det var tydligen tvättdag utefter hela Uddevallafjorden. »Men det är icke alla berghällar, som duga att torka kläder på», sade skepparen. »Hällen måste antingen vara släta stenen eller också bära litet grönt. Det finns en gul mossa, som växer nästan öfverallt på bergen, och om kläderna komma i beröring med den, så bli de alltid fulla med gula fläckar.»
Yi seglade framåt till Mölnebo Strand, en bred vik, som skär in i ön Tjörn, med en dalkjusa af odlad jord emellan stranden och berget och två stadiga röda hus med hvita fönsterkarmar och en större hvit taklist, liknande ett upp- och nedvändt Y, utefter båda sidorna af taket på gafveln. Här vände vi med Svalan för att segla hemåt. De dystra gråa bergen på vestkusten visa sig nu från sin bästa sida, prydda som de voro med purpurstrimmor och prickar af blommande ljung.
I en liten grön sänka i det gråa berget stod Eönnängens kapell. Det fanns knappast tillräckligt rum att kila in det mellan käkarna på berget, hvilket på båda sidor reste sig högt öfver dess tornspira. Det låg i den trånga öppningen, lik en barnleksak, som blifvit ditlagd och glömd.
Marstrands längst bort liggande låga berg, där dess yttersta punkt sänker sig i sjön, har fått det betecknande namnet Tåudden. När det blåser frisk vestanvind, samla sig därstädes herrar och fruntimmer för att se, huru vågorna bryta och skummet stänker upp och fraggan yr i stora, hvita, ulliga bollar öfver Tåuddens glatta yta. En
Källa: Internet Archive ·
