Sida 132
132 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
hafvet. Jag kröp därför bakom hörnet på muren ocli väntade. Ett stycke från mig satt min värd på stenmuren ocli rökte sin cigarr med samma lugn, som general Glrant strax före en drabbning. Han hade ingen bössa, ty han jagar aldrig, men är det oaktadt en stor älskare af jagt.
Nu synes en hare högst uppe på den vestra betesmarkens backsluttning; han hoppar upp på en tufva, reser sig kapprak på bakbenen, som en känguru, klipper med öronen, svänger blixtsnabbt rundt om och försvinner med ihmde fart ur vår åsyn, tydhgen icke rätt nöjd med sin rekognoscering. Tre harar till bete sig på samma sätt. Vinden blåste starkt från oss till dem. Vädrade de oss kanske?
Men nu höra vi fjärran skrällarna från bleckkärlen och dreffolkets rop. En hare kilar nedför sluttningen ; med öronen liggande flata bakåt nacken rusar han med vindens fart tvärs öfver gräsvallen och förbi mig. Jag sigtar framför honom, ungefär på hans egen kroppslängds afstånd, och trycker af. Han gör en kullerbytta och ligger med fötterna i vädret stendöd.
En annan jösse kila]; nu förbi bortom den förfallna muren. Ett slängskott — och han tumlar ned i bäcken. Vid smällen vände fem harar, som hoppade ned för backen, och sprungo tillbaka i ordets fulla bemärkelse »för brinnande lifvet». Men »tram, tram, hallå, hallå!» Allt närmare kommer drefvet, och öfver larmet ljuder liten Ebbas klara barnröst.
Och nu »gupp uti gupp» kila harar efter harar förbi, nästan liknande den hvitulHga skytteln i en väf, hvars varp här bildades af klapperstensraden. Pang, pang. Bara ladda och skjuta; det gick hett till. Hur fort jag än kunde lägga i patronerna, fortare kommo dock hararna. Sköt jag en, skumpade samtidigt fem undan; offer strödde jag dock öfver gräsvallen, bakom stängselmuren, i bäcken och bortom densamma. Öfverallt rundt omkring hopade jag dem under två heta minuter. Drefvet hann nu fram, och jagten var slutad. Min värd satt alltjämt på stenmuren och rökte cigarr. Jag skyndade fram till honom, kastade min hatt på marken, tryckte hans hand och tackade honom hjärtligt
Källa: Internet Archive ·
