Tillbaka Read Runeberg

Sverige och Svenskarne. Eller från slott till koja

Originalsida 176
Originalsida 176
Originalsida 176
Originalsida 177
176–177

Sida 176

176 FRÅN SLOTT TILL KOJA.

cirkeln, elär det var ständig natt under flere veckors tid^ berättade mig, att han under den vinter, då han vistades därstädes, fann sig nödsakad att kasta sig i en släde, förspänd med renar, och i full fart åka fram i bygden, backe upp och backe ned, för att rädda sitt förstånd. Han stannade också ej mer än en vinter, utan lemnade sin plats och flyttade söderut, därför att hans läkare sade honom, att han skulle blifva vansinnig, om han ännu en gång tillbragte den mörka årstiden däruppe.

När man pröfvat på en svensk vinter, börjar man förstå den nordiska mytologien och fatta anledningen, hvarför forntidens nordbor föreställde sig världen skapad af mörker, mist, dimma och kalla dunster.

I hela Skandinavien är julen en tid af särskild betydelse och af hjärtlig glädje, ty huru långa än nätterna, huru mörka än dagarna är o, vet en hvar, att det värsta nu är öfver, samt att solen har nått sin yttersta gräns i söder och anträdt återfärden till norden — långsamt, ack, mycket långsamt till en början; men om ock hennes gång är långsam, så är dock ansigtet vändt emot oss, och det går säkert framåt. Dagarna förlängas kanske blott med en bråkdel af en minut, — men de förlängas i alla fall. Hvarje dag ger oss åtminstone några sekunders vinst. Hoppet vaknar inom oss, och om äfven kölden blir strängare, i samma mån dagen blir längre, såsom det heter i ett gammalt ordspråk, så sjunga dock vårens fåglar allaredan i våra hjärtan.

Intet under således, att de gamla hedningarne i norden firade julen af hjärtans grund, eller att deras ättlingar hängifva sig åt julhelgens festligheter med en uppsluppen glädje, som söderns bcbyggare ej känna.

Under hela hösten och vintern 1888 — 1884 väntade jag på den starka köld, hvilken vi allmänneligen antaga* såsom oskiljaktig från Sverige. Men November gick till ända i dimma, fuktighet och duggregn; intet spår af snö eller is i Stockholm.

Den 3 och 4 December fingo vi snöglopp, men snön smälte snart och gröngräset visade sig ånyo. Därpå blef det mulet och fuktigt i luften med alltjämt fortfarande

Källa: Internet Archive ·