Sida 218
218 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
Då jag kom in, hörde jag, huru en prest sjöng bakom skärmen, och kören svarade melodiskt från sin plats därutanför. Snart trädde presten ut från en sidodörr, alltjämt sjungande.
Därefter ställde han sig framför midtdörrarna och sjöng; sedan svängde han det brinnande rökelsekaret framför liket, framför Frälsarens och den heliga Jungfruns bilder, framför herrarne, hvarvid vi alla gjorde en bugning, när den ångande rökelsen böljade naot oss, och slutligen framför damerna, som äfven bugade sig, medan presten bugade sig hela tiden. Presten bar en hvit underklädning, men denna var nästan skyld af en svart kappa med silf verbårder ; på hufvudet hade han en svart hög hatt utan brätten, hvilken tilltog i bredd uppåt, så att den liknade en omvänd sockertopp.
Presten gick därpå in bakom skärmen igen och kom så ut, hvarefter han fortfor att gå in och ut; under tiden sjöng han alltjämt, och kören svarade alltjämt. Sedan kom han ut igen utan hatt; han bar nu på hufvudet ett litet silfverfat öfverhöljdt med en röd silfverkantad duk; detta fat höll han fast med ena handen och i den andra hade han ett liknande fat. Det tycktes, som om hela gudstjensten med sång och responsorier genomgicks ännu en gång.
Till sist gick presten in igen och sjöng innanför skärmen. Men än en gång visade han sig, bärande två andra heliga kärl — nämligen en silfverkalk på hufvudet och en annan i handen. Nu följde ännu mera sång och svar; och allt emellanåt svängde lian rökelsekaret och gjorde korstecknet. Faten och kalkarna innehöllo utan tvifvel de heliga nattvardselementen — brödet och vinet — , och gudstjensten var den ryska begrafningsmässan, motsvarande katolikernas reqviem. Men den hölls på gammalslaviskt tungomål, på hvilket språk den ryska bibeln är skrifven, och icke på den ryska, som talas nu för tiden, i följd hvaraf naturligtvis ingen utom de få närvarande ryssarne kunde förstå ett enda ord af hvad som talades och sjöngs. Vi -^odo därför och läto kroppens tyngd hvila än på det ena, än på det andra uttröttade benet samt skänkte den
Källa: Internet Archive ·
