Sida 256
256 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
På ön finnas tolf kor. Hvad dessa åto, kunde jag* icke föreställa mig förr än just nyss, då jag såg Frans Ömans fader och moder ro in i viken med någonting, som liknade tre stora bruna bolstervarssäckar, h vilka höjde sig från båtens akter alldeles som suffletten på en trilla. Jag sprang ned på bryggan och fann, att säckarna voro fulla af gråmossa, hvilken det fattiga folket hade samlat på en närbelägen klippa, samt fick höra, att denna mossa utgör kornas hufvudsakliga föda. Söt mjölk och välsmakande tjock grädde få vi likafullt.
Vi ega äfven en hund — den lilla, svarta, lurfviga ))Pera)) med en kort, stubbad och yfvigt uppstående svans, som alltid är i rörelse, samt tillräckligt många kattor för att bereda Pera sj^sselsättning och nöje.
Här finnes ingen skjuts- eller poststation, ingen telegraf, inga tidningar, ingen järnväg, och icke ens en ångbåt lägger till — den närmaste tilläggningsplatsen är nu tre sjömil härifrån — och här lefver jag som ett slags svensk E-obinson Crusoe — och en lycklig sådan.
Och hvarför är jag här? Jo, det kan hvilken jägare som helst gissa sig till. Han vet nog, likaväl som jag, att . på våren vildgäss och ej drar flyga norrut långs den svenska skärgården, likasom utmed Nya Englands kust. Men hvar är det bästa stället att träffa dem under sträcket? Det var, hvad jag önskade förvissa mig om, och jag är min gode vän hamnkaptenen Fingal von Sydow tack skyldig, för att han meddelat mig det. Och icke nog med, att han gjorde mig bekant därmed; han tog mig ock ombord på sin lilla ångslup »Lärkan» vid middagstiden en dag af April, och i sällskap med andra vänner och hans tre söner, Georg, Björn och Fritiof — duktiga pojkar för resten — ångade vi åstad ut i den yttre skärgården, och i den dröjande, rödaktiga skymningsdagern gledo vi in i Långviksskärs trefliga hamn.
Vi voro ute på ejderjagt två morgnar och foro så tillbaka till Stockholm, med sjuttiotvå ej drar hängande som en bred krans rundtomkring Lärkans reling.
Det lugna lifvet bland den enkla fiskarbefolkningen på den ensliga ön föll mig i smaken, och ejderjagten på
Källa: Internet Archive ·
