Sida 268
268 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
mig för att själf fatta posto ; därefter hvisslade han på sin hund och så blef allt tyst — så tyst, som det kan vara vid en solnedgång i en nordisk skog om våren. På himmelen fanns icke ett moln, i luften icke en fläkt, men i skogen klingade fågelsång än här, än där, än öfverallt omkring mig. Klockan hade nyss slagit åtta; solen hade just gått ned, och den klara himmelen glödde med en af guld och purpur strålande färgskiftning, mot hvilken de mörka trädtopparna framför mig aftecknade sig i sina dunkla, men ståtliga spetskonturer.
Omkring en qvart efter solnedgången förnam jag bland sångfåglarnes qvitter ett aflägset, men fullt tydligt grymt-Ijud, som upprepades två gånger i sänder och liknade det själf belåtna grymtandet af en »nasse», som äter ur ett fullt tråg. »Knarr, knarr! Knarr, knarr! Knarr, knarr!» Det höres allt starkare och närmare. Det höres ofvanifrån, och då jag nu blickar uppåt till venster, får jag se en mörk fågel, som flyger emot mig öfver de höga trädtopparna. Då den närmar sig, förnimmer jag en hväsande hvissling efter grymtningen: ))Knarr, knarr, hvist! Knarr, knarr, hvist!.))
Jag hade god tid att bli färdig, lyfte mitt gevär i sakta mak, då fågeln kom inom skotthåll, och fyrade af. Den föll genom luften i en vacker båge död ned vid mina fötter, och jag tog upp min första morkulla, skjuten på »sträck», såsom man i Sverige benämner qvällsskyttet. Sedan blef allt tyst igen, med undantag af skogssångarnes aftonhymner, och vi stodo stilla, hvar och en på sin post, i den vackra, dröjande nordiska skymningsdagern.
Äter och åter hör jag »knarr, knarr! knarr, knarr!» ljuda ett stycke ifrån mig och därefter ett skott från någon af mina kamrater samt en gång ett dubbelt eko genom den stilla luften. Två gånger flög en morkulla förbi, jämt och nätt utom skotthåll. Se'n förnam jag ett allt närmare grymtande ljud. Nu höres h visslingen.
»Knarr, knarr, hvist!» Hvar kan fågeln vara? Åter ljuder alldeles intill mig »knarr, knarr, hvist». Bestämdt bakom mig. Jag vänder mig om. Öfver toppen på en tjock tall kommer morkullan emot mig. Jag träffar henne.
Källa: Internet Archive ·
