Sida 298
298 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
Förr i tiden var det i Medelpad och närgränsande bygder brukligt att på midsoromaraftonen svepa in sig i ett lakan och under natten ligga ute på taket. Den, som låg och vakade där, fick då se syner och höra ljud, hvilka kunde innebära förutsägelser och varningar för hans framtid. Och om han ställde ett tvättfat och en handduk bredvid sig, skulle han alldeles gifvet få se sin utvalda, ty hon skulle komma och tvätta sig — som en fin flicka.
I åtskilliga svenska landskap är det på midsommarnatten äfven ett bruk att gå ut i skogen eller på öppna fältet till ett ställe, hvarest tre vägar mötas, samt där lyssna och vänta på hvad som kan komma att ske. På detta sätt kan den, som har förstånd, ofta samla ämnen till många förutsägelser för framtiden.
Främst bland de många egendomliga och intresseväckande midsommarsbrilken i norden, stå dock majstången och dansen på den gröna planen vid byn.
En vacker 24 Juni, medan jag tog mig en rastestund vid Atrans strand, efter att nyss hafva halat upp en lax, berättade min handtlangare, Carl, att det skulle bli dans. omkring majstången den aftonen ett stycke upp i bygden, och tillade, att det nog skulle roa mig att fara uppåt ån och se på.
Detta tycktes mig skola blifva ett angenämt afbrott i att slunga ut metspöet öfver strömmen, och kl. fem foro vi af i ett enbetsåkdon, som Carl hade skaffat. Landet visade sig allt mera kuperadt, och kullarna voro allt mera skogbeväxta, ju längre vi aflägsnade oss från den kala kusten. Dalarna sågo äfven grönare och mera fruktbara ut. Sedan vi åkt halfannan mil, togo vi af rakt åt höger och foro i stark fart ner för en backe samt på en bro öfver Atran. En äreport af björklöf reste sig öfver mellersta delen af den bastanta järnbron. En hvit lustjakt låg för ankar i ån, med svenska flaggan svajande för vinden och masten klädd med gröna löf. En stor hvit kyrka med ett högt hvitt torn reste sig på den gröna sluttningen midt emot, och där syntes ock två eller tre röda gårdar med framskymtande låga, omålade och gråa ekonomibyggnader. Det var Yessige — icke någon by, utan endast hjärtpunkten i en landt-
Källa: Internet Archive ·
