Sida 322
322 FRÄN SLOTT TILL KOJA.
satt och kraftigt byggd gestalt, med rödlett ansigte och snabb blick, bärande sina sextiosju år, som om han blott haft trettiosju på nacken, galopperar fram till oss. Konungen och hans stab svänga strax härpå upp i raskt traf. Prins Eugen och hans militärguvernör äro med. Den unge prinsen behöfver åtminstone icke någon guvernör i ridning. Ehuru han ännu icke blifvit officer, sitter han till häst lika väl som någon kavallerist. Under tiden har B sändt upp mera artilleri, hvilket dammar på A å höjden häftigare än någonsin. A besvarar elden allt mattare och mattare. Yi, främlingar, rikta nu våra blickar mot de skogar och dalgångar, där B:s infanteri är lägradt, för att uppfånga första anblicken af dess skaror, när de bryta upp, samla sig och göra anfall på A:s ställning; ty det är nu den sista, afgörande kampen i krigsleken. Fram tåga de, ordnade på två kolonner; med tiraljörkedjor framkastade i fronten och på båda flankerna, rycka de under eld upp mot höjden. Emellertid dundra salvorna från artilleriet, och kavalleriet, som suttit af, har kommit bakom A och ansätter dess trupper i ryggen. Detta är för starkt för en ung gardesofficer, hvilken med en liten af delning har blifvit detascherad till en gård i närheten. Han för fram sitt folk med stormsteg till att taga del i segern, för hvilken hans här har marscherat och stridt hela veckan. En af stridsdomarne upptäcker honom dock på långt håll, rider lös på honom i galopp och skickar honom med hans af delning helt snöpligt tillbaka till hans post.
Och nu har B:s infanteri ryckt fram nästan intill fiendens ställning. Det gör halt för ett ögonblick i den mest skyddade position, som det kan intaga; därpå kunna vi genom kikarne uppfånga glittrandet af bajonetterna, när karlarna sätta fast dem på gevären. Nu svärma de upp för kullen, hvilken ter sig helt svart nedifrån och ända upp, när dessa menniskor likt myror kräla uppåt. På det afstånd, där vi befinna oss, tyckas de gå snäckgången, och ändå bär det uppför i språngmarsch ; vi se, allt med hjälp af våra kikare, huru de ett ögonblick vackla, men sedan rusa på igen, tills de nästan kunna röra vid motståndarne, hvarvid dessa bryta sina leder och rädda sig med flykten; i nästa
Källa: Internet Archive ·
