Sida 337
TJÄDER OCH ORRE. 337
gel hade hållit sig gömd, medan jag gick förbi, och sedau llugit tillbaka åt- det håll, hvarifrån jag kom. Jag hvisslade in Nero. Hunden gjorde ett löst stånd på det ställe, der fågeln hade varit gömd, jag utpekade för honom den riktning, i hvilken han måste hafva flugit, och så gingo vi tillbaka långs åsen.
Vi vandrade framåt mer än en half fjärdingsväg, och jag började redan misstro mina egna örons vittnesbörd — eller rättare den slutsats, till hvilken jag kommit på grund af detta — då Nero gjorde stånd vid kanten af en träskartad sänka. Han väntade tills jag hann fram, hvarpå vi g-ingo varsamt framåt genom tufvorna i kärret, medan Nero emellanåt stannade och flere gånger gjorde löst stånd med några få stegs mellanrum. Till sist flaxar en stor rödbrun fågel upp i luften med ett buller, som i Augustimiddagens ljudlösa stillhet lät som ett åskdunder, så att hjärtat nära på hoppade upp i halsgropen på mig. Jag sköt en ordentlig bom, men lugnade mig, fick hjärtat tillbaka på rätta stället och stålsatte mina nerver — och ned störtade fågeln, träffad till döds på långt håll af skottet från den andra pipan.
Det var en tjäderhöna, af annan färg och mindre än tuppen, men likafullt en stor fågel om sex marker.
Det var en särdeles lycklig jagt: två tjädrar på en morgonstund, för hund och på öppna fältet. Tjädern är nämligen företrädesvis skogsfågel, och i skogen plägar han spela jägaren samma puts, som den amerikanska hjärpen har sådan skicklighet i att utföra. Han lomar undan den förföljande hunden, tills han hinner en tät trädgrupp, där han flyger bort till andra sidan, hvarest det är rakt omöjligt för jägaren att få se en skymt af honom. Men med en försigtig, säker och förståndig hund kan man bli herre öfver både den amerikanska hjärpen och tjädern.
Liksom vår hjärpe, »träar» tjädern för en skällande byracka och blir då ofta skjuten af landtfolket, där han sitter i trädet. Detta är visserligen icke någon verkHg jagtidrott, men det är rent af ridderligt i jämförelse med ett annat sätt att gå till väga.
Thomas, Från Slott till Koja. 22
Källa: Internet Archive ·
