Sida 367
KAPITEL XXXIII.
KARAKTERSDRAG, SEDER OCH BRUK.
. et förlierskande karaktärsdraget bos svenskarne är vänlighet. »Finner ni mitt folk vänligt ('kindly')?» frågade konungen på engelska en amerikansk resande, och om han sökt hela språket igenom, skulle han icke hafva kunnat träffa ett ord bättre egnadt att uttrycka den mest utmärkande egenskapen hos hans folk.
Svenskarne äro goda mot hvarandra, goda mot sina hustrur och barn, goda mot en främling, som kommit inom deras dörrar, goda mot husdjuren och goda mot hvarje litet vildt djur eller liten fågel, som slumpen sänder i deras väg.
Deras höflighet, gästfrihet och belefvenhet, ja, alla deras goda egenskaper härfljta ur denna enda källa — deras goda hjärta — och deras fel — ifall de hafva sådana — och dessa äro icke många — hafva samma rot och upphof.
På landet nalkas nötkreatur, hästar och får den ankommande med en viss förtrolighet, såsom vore han en gammal bekant, och man ser lätt, hurusom de vänta sig att blifva klappade, icke sparkade. Hönorna sätta icke i väg, liksom toge de för afgjordt, att hvarenda pojke skulle kasta sten på dem, gässen äro alltför belåtna för att hväsa åt en, och katten spinner i fönstret, lycksaligt sorglös, där han ligger i solskenet.
Källa: Internet Archive ·
