Sida 436
436 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
efterträda de li varan dra i besittniDgen och ny ttj anderätten till de olika trakterna i ett kretslopp, h vilket är lika regelbundet soro solens och går i samma riktning.
Jag är så godt som säker på, att korna veta, hvar rågångarna löpa fram och på pricken känna, hvilken ögrupp som tillhör deras husbonde, ty de simma lika ledigt som själar omkring från klippa till klippa, af gnagande det sparsamma gräset, och jag har aldrig ännu sett en ko bortkörd eller tillropad på ett sätt, som kunnat antyda, att hon icke befann sig på rätt skär.
Mot aftonen komma alla nötkreaturen simmande hem till Långviksskär, lyftande hornen i vädret och otåligt piskande vattnet med svansen. De tycktes mig alltid vara grymma odjur från djupet, hvilka hotade vår fredliga ö med ett fruktansvärdt fiendtligt anfall. Det var en verklig lättnad, när de, glatta och drypande af vatten, kommo upp på stranden, och jag i dem kunde igenkänna gamla vänner.
En hvar af öflockens tre delar har sina särskilda förmåner; en lämpar sig bäst för jagt, en annan för fiske, den tredje för bete, men genom den regelbundna omvexlingen blifva alla företräden lika fördelade. Oboarne ega också gemensamt vissa rättigheter i fråga om fiske, jordbruk och bete, ehuru jag aldrig kunnat riktigt begripa, hvar de enskilda rättigheterna slutade och de samfällda begynte. Ett är jag dock säker på, nämligen att jag aldrig sett en koloni, där så mycket varit gemensamt, som hos dessa öboar, eller där så litet kif eller slitningar förekommit, I själfva verket fanns där icke någon tvist eller stridighet af hvad slag som helst, ingen afund och intet groll. Den enda känsla, som i någon mån närmade sig till antagonism, var, att, när helst Sjöblom eller Carlson begick något litet misstag i fråga om jagt eller fiske, familjen Oman städse i all beskedlighet gjorde sig lustig däröfver, ty Ömans voro barnfödda på ön, men Sjöblom och Carlson voro »utbölingar» och hade gift sig in där med de öflickor, som de tagit till äkta, och naturligtvis föll det af sig själft, så tänkte man hos Omans, att ingen utböling, huru förträfflig han än månde vara, kunde ega lika stor kännedom om fiskar och fåglar, som de därtill födda och uppfödda, och Ömans hade allt rätt.
Källa: Internet Archive ·
