Sida 439
LÅNGVIKSSKÄR. 439
lifsuppehälle. H varenda vacker Majafton ro de ut i öppna sjön och lägga ut sina nät på grund, som varit kända af dem själfva och deras förfäder mansåldrar igenom.
Tidigt i dagningen ro de ut igen och taga upp näten, hvilka de lägga upp i båten, med fisken qvarsittande i maskorna. Med solen plägar brisen friska upp, så att de komma seglande hem med sin morgonfångst. Ni kan ju vid sjutiden gå upp på den runda klippan, och ni skall få se, huru deras båtar muntei-t glida hemåt; det är en, två, tre farkoster, fastän ni hvarken kan skönja båtar eller besättning, utan endast topparna af de hvita seglen, där de sväfva framåt öfver de gråa stenmassorna.
Nu komma de, med vågorna sqvalpande omkring, in i viken, lova upp och göra fast båtarna vid de små bryggorna under den flata hällen på norra sidan. Låt oss springa dit bort för att möta dem. De dunkla näten glittra öfverallt af silfverhvit strömming, och karlar som qvinnor äro i fullt arbete med att taga näten ur båtarna, plocka fisken i baljor och korgar samt breda ut näten på berghällen för att torka.
Qvin norna dela med karlarne både mödor och faror. Tillsammans med dem ro de ut till de aflägsna fiskegrunden, tillsammans hala de upp näten, plocka upp fisken och salta ned den; och jag kunde aldrig märka annat, än att qvinnorna fullgjorde halfva arbetet.
Någon gång, då en karl var sjuk eller upptagen med annat arbete, plägade två flickor »bemanna» båten och taga lika mycket strömming, som någon farkost i hela flottan; de tycktes också sköta arbetet med mera lif och lust än männen. Medan deras flitiga och qvicka fingrar plockade fisken ur näten, sladdrade och skrattade de alltid och voro alltid redo ait blicka upp med ett gladt småleende, när man gick förbi, samt gifva ett muntert svar eller en snabb replik på ens helsning.
»Och här», sade Edla, blickande upp med en skälmsk min, »har ni ett hälft dussin strömming till frukosten, särskildt utplockade för er — god strömming, romströmming, och den är, som ni vet, alltid bäst.»
Källa: Internet Archive ·
