Sida 495
KAPITEL XLI.
FISKE VID FALKENBERG.
umro ett bland gentleraen är Baron Oscar Dickson!» Så jublade jag, när jag genomläst en artig biljett från honom, bvari ban frikostigt ställde sitt beryktade laxfiske — i Atran — till mitt förfogande under första hälften af Juli 1885.
Stockholm höll på att blifva hett och öde. De flesta af mina vänner hade redan begifvit sig af till sina sommarvillor, och jag längtade efter vestkustens gröna fält, saltsjövindar och skummande forsar. Denna vänliga inbjudning från baronen var således hvad jag för tillfället mest af allt önskade.
Jag for med nattåget från Stockholm till Göteborg. Morgonen därpå, klockan åtta, var jag ombord på den präktiga ångbåten Halland, hvilken gick söderut långs kusten genom den labyrint af klippöar, som bildar den svenska skärgården. Yid middagstiden ångade vi inom sten armarna till Varbergs trygga hamn, och efter en hastig frukost på hotellet, hoppade jag upp i en gammal, men komfortabel och utan tvifvel respektabel vagn och rullade bort öfv^er den ojämna stenläggningen på stadens gator.
Snart åkte vi genom de gröna fälten på den öppna bygden. Det var en varm, lugn, disig och dåsig sommardag — denna andra Juli 1885. Det blåa Kattegat låg slumrande till höger. L)en högväxta höstrågen vajade sakta och majestätiskt för de lätta vindfläktarna; lärkorna
Källa: Internet Archive ·
