Tillbaka Read Runeberg

Sverige och Svenskarne. Eller från slott till koja

Originalsida 573
Originalsida 573
Originalsida 572
Originalsida 573
572–573

Sida 573

MARSTRAND. 573

verskorna arbetade i sitt lilla hus eller rum, och på det sättet var hela Lyon en enda stor fabrik.

Och hela staden Marstrand är ett hotell eller rättare en hyreslägenhet. Prospekten för Marstrands hafsbad ger vid handen, att ))inbyggarne lefva för och på gästerna». Detta kan ja anses för ett något drastiskt uttryckssätt, men hvad rum angår, så har det nog sin riktighet, att invånarne lemna hus och hem åt de besökande, och hvar de under tiden göra af sig själfva, är en gåta, som det aldrig lyckats mig att lösa.

Jag fick snygga och trefliga rum samt det bästa af allt, en beqväm säng, i byggmästaren ^ndréns hus. Detta låg alldeles bredvid kyrkan, och det beredde mig särskild trefnad, framför allt om nätterna, om jag händelsevis var vaken, att höra, huru den gamla klockan i det stora, fyrkantiga tornet slog qvarterna i hög diskant och sedan, när slaget för fjärde qvarten ljudit, dundrade fram timmen i djup baston.

I Marstrand stänger en hvar dörren, när han går ut, men hänger hvarenda gång nyckeln på en spik bredvid. Man behöfver vid en svensk badort icke låsa in någonting, och dörren låser man blott och bart, på det att nyckeln, som hänger bredvid den, må för besökande tillkännagifva, att man ej är hemma.

Då jag gick utför den med breda fyrkantiga stenar belagda storgatan, kom jag till en liten park, rikt skuggad af rader med ståtliga träd. Där »blåser», som svenskarne fullt korrekt uttrycka sig, en dubbel messingsqvartett, och där tager den fina världen om morgnar och aftnar sin promenad.

Jag gick upp för en backsluttning vid ena sidan af parken och spisade middag i en ljus och luftig paviljong, med namnet »Alphyddan». Den obetydliga höjden rättfärdigar knappast det upphöjda namnet, men den goda mat, som där serveras, kan göra den förtjent af ett högt vitsord. De flesta badgäster intaga där både frukost, middag och qvällsvard. Till det stället äro ock förvisade all matlukt, allt slamrande med tallrikar och allt skratt och sorl, som stundom förekommer vid en sen middag eller supé.

Källa: Internet Archive ·