Sida 580
580 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
skärmen skyddar mig mot blåsten. Det är visst och sant, att svenskarnes artighet och deltagande vänlighet finna väg öfver alla stängsel, som kanna resas.
När vi kommo längre in i landet, började de väldiga klippmassor, som bilda fjordens strandväggar och öar, att visa fläckar med grönt och här och där spridda grupper af tallar, som med möda höUo sig fast _vid den magra jordskorpan. Blåkullen, en bergshöjd, kring hvilken af ståndet svepte en blånande mantel, lyfte sin runda klipphjässa majestätiskt öfver vikens djupa vatten.
Vi anlöpte den skogbe växta Stenungsön, där alla sommargästerna kommo ned till den lilla bron för att skåda på oss, och lade sedan till vid den nya badorten Ljungskile, där festliga flaggor svajade från de vackra villorna på backsluttningen, och två träsoldater, uppställda på ett klippskär, höllo vakt om stället, och ångade sedan vidare till Grustafsberg. Där reste sig en hög lund af jätteaskar, ekar och björkar; vid deras fot var en grön plan med slingrande gångar, beqväma soffor och här och där framskymtande röda parasoller. Hvilken skillnad emellan Marstrands blåsiga klippor och denna fridfulla, skuggiga lund!
Jag sjönk ned på en inbjudande soffa, vinden susade i trädtopparna öfver mitt hufvud, och jag kunde se fjordens vatten, som häfde sig till hvita gäss midtför den trånga ljusningen mellan trädstammarnas långa rader.
Nu kom en lång och smärt flicka gående förbi, och just som jag inom mig kännetecknade henne såsom en »smultronblondin)),* ropade hon till en ledsagare: ))0h, come along!)) (Kom, kom). Så underligt engelskan ljöd i den svenska lunden! Därpå framträder en hedervärd herre i hvit väst och svart bonjour och presenterar sig såsom borgmästare i Uddevalla, hvilket ligger omkring en tredjedels mil längre in, vid innersta änden af fjorden, och erbjuder sig artigt att följa mig dit och visa mig staden.
En vacker dag klef jag uppför klippbranten vid Marstrand till den bistra gamla fästningen — Carlsten. Jag blef öfverraskad att se den stora ytvidd, som var inneslu-
* Ett i Amerika brukligt uttryck om ett rödhårigt fruntimmer.
Källa: Internet Archive ·
