Sida 615
LYSEKIL. G15
ofta i forna tider hållit stånd mot norska och danska häraf delningar, som tågat emot dem norrifrån. Passet tyckes likväl aldrig hafva blifvit försvaradt med den ihärdighet, som man kunde vänta sig med anledning af dess naturligt starka läge och den svenska tapperheten, utom en gång, 1G75, då Ascheberg med tvåtusensjuhundra svenskar försvarade Qvistrum mot sextusen fiender.
Jag klättrade upp för en höjd bakom gästgifvargården för att bese den så kallade »Kung Carls skans». Uppe på höjden var ett grönt fält med böljande hafre, och några dunkla spår af jordverk funnos vid randen af bergsplatån. Det är en stark ställning, en bergsudde, som skjuter ut i dalen och beherskar den of van och nedan, och ehuru skansen var nästan borta, voro de vackra utsigterna uppåt och nedåt den skogklädda dalen tillräcklig ersättning för uppklättringen på höjden.
Kort efter min utflygt till Qvistrum nödgades jag lem na Lysekil, dess trefliga badgäster och den breda blåa fjorden, men mina vänner, hvilkas hjärtlighet icke hade några gränser, uppfyllde kajen för att taga farväl af mig och räckte mig ett antal buketter, som kunde tillfredsställa en baldrottning. Musiken kom ner till bron och blåste: »Till Österland vill jag fara» — hvilket, såsom löjtnant Rosenblad förklarade det, användes som den bästa till buds stående ersättning för »Yankee Doodle». En och hvar viftar med näsduken, då ångbåten lägger ut. Den amerikanska flaggan är hissad på »Badrestaurationen», och flaggan på den villa, där jag hade bott, sänkes till en helsning, hvilken besvaras af ångbåten. Stående på akterdäcket, viftar jag till tack för alla dessa vänlighetsbetygelser, tills mina vänner på bron förtona i en mörk massa, öfver hvilken en böljande stjärnhimmel af hvita näsdukar hvälfver sig, och slutligen försvinna bakom en udde.
Nästa år, 1887, for jag åter öfver Atlanten för att tillbringa sommaren i Sverige, och kort efter det jag landstigit i Göteborg, gick jag på ångbåt till Lyeskil. När vi nalkades, var det en glädje att återse de kalla, gråa klipporna, den lilla hvita kyrkan, köpingen och den höga skorstenen på badhuset, hvilken viftade med sin långa, svarta
Källa: Internet Archive ·
