Sida 629
EN SEGLATS I BOHUSLÄNSKA SKÄRGÅRDEN. 629
upp en gles ocli oordnad växtlighet. Vi gå omkring Kalfön och styra rätt nordvart, och na förtälja oss sakta sluttande åkrar, långa röda lador och vidsträckta gårdar sin saga om det gifvande jordbruket på Orust. Sommarvinden blåser med oförminskad styrka, och Dorat länsar undan, med relingen invid vattenytan och sjöarna alltjämt forsande öfver, som ett vattenfall, i fören. Vi göra åtta knop, säger skeppar Johansson, och lotsen Olsson nickar förnumstigt bifall därtill. Snart ändra vi kurs. Vi våga icke låta bommen gå, utan lova upp i vinden, göra en sväng och falla af samt hålla åt vester.
Nu lyfter Hafsten sin stora, nakna, gråa skuldra ur skogen inne i landet och stupar med sin branta bergvägg ned i vattnet. Vi segla förbi klippan och glida ut på den vida egentliga Uddevallafjorden, och ilande fram för den gynnsamma brisen passera vi den höga Brattön och Kgga snart förtöjda i den långa kanalliknande hamnen vid Uddevalla. Klockan var half tre. Vi hade seglat från Lysekil vid elfvatiden. En präktig segling.
Uddevalla tycktes mig föga förändradt, ehuru mer än tjugu år förgått, sedan jag sist besökte staden. Den vackra kyrkan låg fortfarande inbäddad i däldens gröna löfverk, och den stora hvita klockstapeln stod fortfarande för sig uppe på en passande höjd of vanför gatan.
Jag gick genom staden till den nya kyrkogården, och efter en vandring under alléer af hästkastanjer, stod jag snart vid skalden von Brauns graf . Vården utgöres af ett oslipadt granitblock, liknande en runsten, omkring femton fot högt. Ett ovalt fält är utmejsla dt i stenen, och inom detta står
X
WILH. VON BRAUN FÖDD 1818. DÖD 1860.
VÄNNER AF HANS SÅNGMÖ RESTE STENEN.
Källa: Internet Archive ·
