Sida 646
646 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
De sex bankbåtarna från Käringö äro bland de största i den svenska fiskarfiottan, i det de hålla nära sextio ton hvar. De göra fyra resor på året och väntas nu — den 27 Augusti — tillbaka från sin sista tur. De begynna i April. Båtarna segla först till Haugesund i Norge. Där köpa fiskarne mera salt, taga in vatten och skrifva hem, och om det är storm, ligga de qvar i hamnen, tills den är öfver. Se'n segla de ut till hafs, för att fiska på bankarna, stundom en hundra sjömil eller ännu mer från norska kusten.
På tre veckor blifva båtarna färdiga. Den första fisk, som tages, saltas starkt; men sedan blott rimsaltas den, och det sista, som fångats, tages hem färskt. Vanligen segla båtarna hem på tre till fyra dagar. De utrustas på tre eller fyra till och gå sedan omedelbart till sjös igen. Yintertiden segla de härdiga fiskarne i smärre båtar, men ej längre än till Jutlands kust, eller också fiska de från ännu mindre roddbåtar bortom holmarna i Bohuslän. Fisken räknas i »våla)) d. v. s. i tiotal. Det är den gamla fingerräkningen och sannolikt äldre än räkningen efter dussin. Fiskarne säga också »half våla)) eller fem, efter ena handens fingrar. Ordet våla finnes icke i lexika och är helt visst ett provinsuttryck, som användes af fiskarne pä vestkusten.
De stora fiskar, som lemnas till presten, äro kända och prisade vidt och bredt såsom ))prestlångor)). De betinga alltid högsta pris. För närvarande äro åttio män från denna enda bila ö ute på Nordsjön. Man ser här blott gubbar och pojkar — utom qvinnorna, som bedja och bida.
Klockan tio togo vi af sked af denna ö i hafsbandet och dess ärliga, allvarliga, enkla folk. Det blåste ännu en gång hård sydvest, och Dorat gungade muntert framåt. Snart försvann Käringö ur vår åsyn. Vid middagstiden sågo vi åter grisen, som vänder sig, när han känner lukten af brödbak, och en stund efteråt lågo vi utmed br3^ggan i Lysekil. Åtta- dagars-seglatsen var nu af slutad.
Källa: Internet Archive ·
