Sida 660
660 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
Vi åkte vidare genom en annan dal förbi Brastads nya götiska kyrka och stannade omkring en half fjärdingsväg längre bort. Yi gingo genom en grind och vandrade på en liten gräsbevuxen biväg framemot en rödmålad bondstuga. Till venster om oss hade vi jämna, odlade fält, men till höger höjde sig en lång mörk bergsträckning i sakta sluttning upp ifrån slätten. Bergsträckningen gick ända fram till bondstugan och de andra röda husen bortom den, och den lilla vägen lopp utmed foten af sluttningen.
Under det vi gingo framåt, kom en starkt byggd flicka springande emot oss, med två ämbar vatten och en granviska i handen. Hon tömde ut ämbaren på bergets släta yta och viskade omkring vattnet, som rann nedför den sakta sluttningen, och, se bara, där framträdde inhuggna i stenskifvan fartyg och cirklar och fy rf o ta djur och fåglar, ett tvåhjuligt åkdon och afbildniugar af menniskor, en af dem en stor man, fem fot lång, med svärd vid sidan, svällande vader, uppsträckta armar och en lyft yxa i högra handen.
De andra bilderna voro jämförelsevis mindre. Ett fartyg hade sex och ett annat tre lätt igenkännliga menskliga gestalter stående ombord. Det var öfver tjugu fartyg afbildade i olika ställningar på berget. I några fall var endast fartygsskrofvet inhugget, i andra åter upprättstående tecken för att utmärka besättningen.
Alla fartygen voro långa och låga, med hög förstäf och aktern höjande sig i behaglig bågform. I några fall voro både fören och aktern uppåtböjda och slutade i spiraler, från hvilka två raka linier sträckte sig upp helt nära h varandra, liknande från spiralhufvudet utskjutande horn. Denna senare form säges vara egendomlig för hällristningarna i Brastads församling. Detta slags ornamentik är en förebild till drakhufvudet, som förr gapade från vikingaskeppets höga förstäf, och till galjonbilderna på vår tids faiiyg.
Det fanns i hällen jämväl uthuggna spår af menniskofot och många obegripliga bilder samt åtskilliga små skålformiga hål, lika dem, som vi sett på takstenen å grafven vid Häggvall, och som, enligt hvad Doktor Curman sade mig, nästan gifvet, i större eller mindre antal, återfinnas på alla hällristningar från bronsåldern.
Källa: Internet Archive ·
