Sida 678
678 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
G ref ve Sparre blef nu framledd inför konungen och drottningen i midten af domplatsen. Deras majestäter förklarade svaranden skyldig och dömde honom till fängelse. Grrefven fördes därpå fram till den äldste af domarne, som sutto i den omgif vande ringen. Den vördnadsvärde druiden, med sitt långa gråa skägg och sina blixtrande ögon, förkunnade högtidligt: ))domen är rättvis». Det samma förklarade alla de öfriga domarne, när brottslingen leddes inför dem, i ordning efter hvarandra — alla utom en. Jag hade blifvit hedrad med en plats på domarebänken eller, för att uttrycka mig mera egentligt, på en af de tio kalla, skrofliga stenarna. När grefven fördes fram till mig, uppgaf jag ett indianskt stridsrop — hvilket var det mest förhistoriska amerikanska yttrande^ som jag kunde tänka mig. Men det oväntade ropet förorsakade intet trassel, ty det förklarades genast för det amerikanska sättet att bekräfta ett utslag.
Den dömde förbryllade nu den lärda rätten genom att taga till äkta qvinnan i fråga, fick därför tillgift af konungen, utnämndes till kabinettskammarherre och pryddes med en gyllne nyckel.
Sedan följde musik och dans och en präktig fi'ukostmiddag på den gamla domareplatsen. De artiga svenskarne glömde icke att dricka en skål för »vår amerikanske gäst», med många fina anspelningar på hans fädernesland och honom själf, och amerikanaren kände sig lycklig öfver att kunna besvara hyllningen på det tungomål, som begagnades af ättlingarne till dessa gamla vikingar, hvilka för tusen år sedan upprest de stenar, som nu, stumma och bistra, omgåfvo vårt glada sällskap.
Det måste väcka förundran, att ändamålet med dessa stenringar, hvilka utan tvifvel ega sitt upphof från hednaålderns sista tid, icke är med full visshet kändt.
Hösten efter mitt besök i Strömstad hade jag ett samtal med Dr. Hans Hildebrand om dessa lemningar från järnåldern. Dr. Hildebrand, hvilken förenar vidsträckta kunskaper med ett särdeles godt omdöme, frågade mig, på tal om den allmänna föreställningen, att dessa ringar voro gamla domarplatser. »Satte ni er på någon af dessa stenar?»
Källa: Internet Archive ·
