Sida 680
680 FRÅN SLOTT TILL KOJA.
))Ja.))
»Tyckte ni att den var beqväm?»
»För ingen del.»
»Det gjorde bestämdt icke heller järnålderns menniskor. Våra förfäder», tillade doktorn, »voro sannerligen inga dumhufvud, och de skulle icke hafva valt de skarpa öfre ändarna på upprättstående stenar till sittplatser under en långvarig rättegång.»
Jag tror, att den förherskande meningen bland de svenske fornforskarne är, att denna stencirkel och andra nordiska sådana t j enade såsom offerplatser.
Efter festmåltiden vandrade vi bort genom skogen, och sedan vi gått öfver en vacker å i närheten af en qvarn.
m
i:,_c=7 CS' ^
PLANRITNING AF SKEPPSSÅTTNINGEN,
kommo vi ut på en grön äng. Där stod på en nästan jämn yta ett stort antal stenar, hvilka, såsom vi till och med på afstånd kunde se, voro ordnade symmetriskt och efter en viss plan. Hvad denna plan innebär, förstår man genast, då man kommer närmare.
Två utåt böjda kroklinier, hvardera innehållande omkring tjugufem stenar, bilda på marken en oval, som alldeles motsvarar konturerna af däcket på ett vikingaskepp.
Detta vackra och regelbundet bildade stenskepp är, ehuru icke det största, det mest fulländade och intrycksfulla i hela norden. Det är etthundrafyratioen fot från förstäfven till bakstammen, och denna längdlinie går i norr och söder. Dess största bredd är trettioen och en half fot. Fören eller den nordligaste stenen är elfva fot i höjd och
Källa: Internet Archive ·
