Sida 684
KAPITEL L. UPSALA.
►å våren 1889 inträffade åter en förändring i Förenta Staternas styrelse, och jag blef ånyo insatt på min gamla post i norden.
Samma år på hösten gjorde jag en utflygt till Upsala — »de höga salarna». Det finnes mycket af intresse samladt i denna gamla stad. Den var fordom hufvudstad i Svea land och medelpunkten för svenska folkets hedniska kultur. Här stod fordomdags de gamla gudarnes strålande tempel, och nu är staden säte för ett stort svenskt universitet.
Upsala ligger sju mil norr om Stockholm och räknar nu omkring tjugotusen innevånare. Man kan fara med tåget och kila dit på mindre än en och en half timme eller också göra en behaglig tur med ångbåt på Mälaren; och har man icke alltför brådtom, föredrager man bestämdt ångarens luftiga däck framför den dammiga kupéen på ett järnvägståg.
Det var en frisk Septembermorgon, då vi ångade ut från Eiddarholmen. Solen glimmade klart, men kallt pä vågorna i vårt kölvatten, och den hvinande nordan vinden påminde oss lifligt om, att nordens korta sommar var förbi.
Tre Upsalastudenter, lätt igenkännliga på sina hvita mössor, viftade med näsdukarna från däcket, och en hel svärm af »flammor», mödrar och systrar svarade från kajen, ända tills Stockholm var ur sigte.
Källa: Internet Archive ·
