Sida 142
Ekonomisk översikt
142
TEKNISK TIDSKRIFT
5 maj 1923
än enfasmotorernas, vilket har särskild betydelse vid små stationsavstånd.
b) att likströmsmotorn har mindre vikt och högre verkningsgrad samt kräver avsevärdt mindre underhåll än enfasmotorn samt
c) att telefonstörningarna äro betydligt mindre vid likström än vid växelström.
Överingenjör Fredr. Ljungström fann förvånande, att i utredningen om järnvägselektrifieringen icke hänsyn syntes vara tagen till de eventuella förbättringar, som kunna tänkas bliva genomförda för ångdriftens ekonomisering. Om elektrifieringen verkställes under en period av 30 år, måste man även se ångdriftens utveckling på lång sikt. Tal. ville nämna, att möjlighet förefinnes att höja ångdriftekonomien sä att halva kolåtgången inbesparas. Då av byrådirektör Norrman påvisats den indirekta vinst, som skulle följa av elektrifieringen genom snabbare tåg, borde beaktas att ett ångturbinlok är lika snabbt som ett elektrolok. Vad dragkraften beträffar kunde man nästan säga, att det av staten beställda ångturbinloket utföres starkare än behoven kräva. Tal. hade därför svårt att se, att elektrifieringen skulle erbjuda någon omedelbar fördel framför turbinlokdrift, och hemställde om upplysning, huruvida berörda synpunkter rörande ångdriftens förbättringar tagits i betraktande vid utredningen.
Kommerserådet A. F. Enström meddelade att vid kommitténs beräkningar tagits hänsyn till endast sådana framsteg i ångdriftekonomien, som under pågående trafik vunnits, men att man däremot ansett det vara något för tidigt, att ännu räkna med de Ljungströmska turbinlokomotivens möjligheter, varom man icke ägde tillräcklig erfarenhet. Dessa ångturbinlok innebära ett utomordentligt intressant uppslag och torde hava mycket stora möjligheter, men man kan dock ännu ej med säkerhet bedöma, huru resultaten av turbinlokdrift utfalla vid drift i stor skala. Fmn.
EKONOMISK ÖVERSIKT.
29 april 1923.
Efter lord Curzons tal i engelska parlamentet förra veckan hava ryktena rörande en snar lösning av Ruhrkonflikten varit mer ihållande än någonsin förut. Man räknar tydligen med att Tyskland skall komma att framlägga ett anbud och att Frankrike skall vara villigt att börja underhandlingar. Visserligen måste dessa rykten tagas med stor försiktighet, men faktum är, att man på alla håll hoppas på en snar uppgörelse, som kan bilda utgångspunkt för ett fortsatt arbete på Europas ekonomiska rekonstruktion. Som läget är för närvarande hämmar ovissheten den efterlängtade konjunkturförbättringen.
Ruhrockupationen har haft ett kännbart ogynnsamt inflytande på bägge de i konflikterna närmast intresserade parternas ekonomiska förhållanden. Frankrike har ej endast att betala de direkta kostnaderna för ockupationen, utan även indirekta kostnader i form av en stark produktionsminskning. Koltillförseln från Ruhr stoppades så godt som omedelbart och har trots de franska ansträngningarna ej kunnat drivas upp till samma storlek som förut. På grund härav har tackjärns- och stålproduktionen gått starkt tillbaka. Under december producerades 513000 ton tackjärn. I januari nedgick produktionen till 486000 ton och i februari ytterligare till 306000 ton. Stålproduktionen visar en minskning från 415000 ton i december till 290000 ton i februari. Antalet masugnar i drift nedgick under samma tid från 116 till 77 eller till knappt 35 % av samtliga masugnar. Belgien har ej påverkats så starkt av ockupationen, medan Luxemburg däremot visar en nästan ännu kraftigare produktionsminskning än Frankrike. Siffrorna för den franska utrikeshandeln under första kvartalet visar även en ogynnsam utveckling i jämförelse med 1922 med en stark ökning av importöverskottet. De kostnader, som ockupationen direkt medfört för statsverket, bidraga ej att förbättra de förut dåliga statsfinanserna. Bristen i budgetförslaget, oavsett de utgifter som beräknas bliva täckta av de tyska skadeståndsbetalningarna, för 1923 uppgår till 3 800 mill. frcs. Härav har man kunnat täcka 2 200 mill. med nya skatter, medan resten skall täckas genom statslån. Det statsfinansiella läget är därför sådant, att en stor fara för en stark inflation före¬
ligger. Prisnivån har för övrigt varit i stigande under de senaste månaderna och låg för mars i 425 mot 363 för december.
Rörande förhållandena i Tyskland föreligga mycket ofullständiga statistiska uppgifter, men det är givet, att ockupationen så tillvida haft åsyftad verkan som avstängningen från det övriga landet av det viktigaste industriområdet och av koltillförseln från detta håll bidragit att öka svårigheterna för det tyska näringslivet. Stenkolsimporten, som under 1922 uppgick till i medeltal per månad 10,5 mill. dz (doppelzentner = 101,6 kg) steg under januari till 18,7 mill. och har även senare fortsatt i samma omfattning. Tackjärusimporten har även ökats, från 0,8 mill. dz i medeltal per månad år 1922 till 1,3 mill. i januari, och den höga siffran för vår export under mars, vilken närmast torde bero på tysk efterfrågan, tyder på en fortsatt stark import. Av intresse har varit, att de tyska importörerna kunnat betala denna stora import till synes utan svårigheter.
Medan läget i det övriga Europa kännetecknas av en alltmer växande osäkerhet på grund av ockupationen, tycks högkonjunkturen i Förenta staterna vara en påtaglig verklighet. Läget karakteriseras f. n. dels av stigande produktionskostnader på grund av de höga arbetslönerna, dels av det medvetna motståndet mot en inflation i likhet med 1919 — 20. U. S. Steel Corporation har från den 16 april höjt lönerna med 11 % till 40 cent i timmen för »common labour> och detta exempel följdes omedelbart av övriga stålbolag. Som ett bevis på de svårigheter bristen på arbetare vållar kan nämnas, att ett järnverk, som under två år legat nere för depressionens skull och för en tid sedan återupptagit driften, nu åter måst nedlägga denna på grund av omöjligheten att erhålla arbetare i tillräcklig mängd. Arbetsministern har på grund av dessa förhållanden framlagt förslag om vissa lättnader i immigrationsbestämmelserna och från industriellt håll har t. o. m. begärts extra inkallande av kongressen för detta ändamål. Huruvida kampen mot inflationen skall lyckas, är en annan brännande fråga. Man tycks på ledande bankhåll vara besluten att förhindra en sådan med alla till buds stående medel och man har nog på de flesta håll 1920 års erfarenheter i allt för färskt minne för att alldeles förlora huvudet inför högkonjunkturen.
Av de stora konflikterna på den svenska arbetsfnarknaden hava striderna inom pappersmasse- och byggnadsämnesindustrierna bilagts. Vid järnbruken pågår ännu lockouten, men ett nytt medlingsförsök har gjorts, i det att parterna inkallats till sammanträde den 4 maj. Antalet arbetslösa minskades under mars månad från 49200 till 43400 och biläggandet av arbetstvisterna kommer sannolikt att medföra en ytterligare minskning. Det inrikespolitiska läget har dominerats av regeringskrisen, vilken även åstadkom en viss oro på fondbörsen. Man väntade tydligen, att den lösning direktivfrågan erhöll i riksdagen skulle medföra strider och oro på arbetsmarknaden. Kurserna på fondbörsen hava för övrigt varit vikande under de senaste veckorna och läget är för närvarande odeciderat med rörelser i bägge riktningar.
Utrikeshandeln visar en ökning i värdet av både importen och exporten under mars månad. Jämför man detta års första kvartal med samma period föregående år, visar det sig, att en försämring av handelsbalansen har ägt rum, i det att importöverskottet ökats från 65 mill. till 109 mill. kr. Detta kan möjligen bero på den starka prisstegringen under de senaste månaderna på vissa av våra importvaror, medan exportvarorna ej företett motsvarande prisökning. Att järnmalmsexporten kunnat hållas uppe på en så hög nivå, trots att exporten på Ruhrdistriktet så godt som upphört, beror på ökad avsättning på andra marknader. Grängesbergsbolaget har dock /öretagit ytterligare inskränkningar av malmbrytningen, i det att driften vid Grängesbergsgruvorna kommer att inskränkas till 4 dagar i veckan fr. o. m. den 1 maj. Ökningen i tackjärnsförsäljningarna har medfört en välkommen minskning i lagren och läget för järnindustrien kunde möjligen betecknas som något förbättrat, om ej arbetskonflikterna vållade en del svårigheter. Priserna äro dock fortfarande otillfredsställande.
Trävarumarknaden har präglats av en något större livaktighet, fastän köparna ännu hålla sig avvaktande. Frankrike har uppträdt som köpare och avslut hava kunnat göras i pund trots överenskommelsen om avslut endast i francs. I England
Källa: Internet Archive ·