Teknisk tidskrift 1923

146

TEKNISK TIDSKRIFT

12 maj 1923

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKÅREN OCH FÖRSVARSREVISIONEN.

Väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation har länge stått på dagordningen. Men åren ha gått, och alltjämt har kåren kvar sin gamla organisation, som den fick redan vid sitt inrättande 1851. Många försök ha dock gjorts att få en omorganisation till stånd. Etter åtskilliga utredningar och väckta motioner i saken hänsköts tragan av 1919 års riksdag till den allmänna försvarsrevision, som då stod för dörren. I försvarsrevisionens den 15 mars 1923 dagtecknade betänkande återkommer nu frågan om väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation, men revisionen har tyvärr ej sett sig i stand att taga slutlig ställning till saken. Efter en kort återblick över de senaste årens arbeten för frågans lösande, skall här nedan relateras revisionens yttrande beträffande kåren och det läge vari frågan därmed inträdt.

Kårfrågans senare förhistoria.

Som bekant är väg- och vattenbyggnadskåren ställd i ett mycket nära samband med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Detta samband består däri, att enligt gällande bestämmelser styrelsens chef skall vara överste och chef för kåren samt styrelsens byråchefer överstelöjtnanter i kåren. Dessa bestämmelser leda i praktiken därhän, att icke endast nu nämnda beställningar, utan jämväl beställningarna såsom byråingenjörer i styrelsen samt såsom distriktschefer och distriktsingenjörer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten komma att förbehållas väg- och vattenbyggnadsofficerare.

Uppslaget till de åtgärder, som på senare tid vidtagits för att få en ändring av dessa förhållanden till stånd, gavs i en vid 1914 års senare riksdag inom andra kammaren av herr E. A. Nilsson i Örebro väckt motion, nr 191, däri hemställdes, att riksdagen i samband med härens organisation måtte för sin del besluta en omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren i syfte att denna organiserades såsom en reserv at fortifikationen i huvudsaklig överensstämmelse med en av davarande överstelöjtnanten E. C. Erikson till tredje försvarsberedningen i ärendet avgiven promemoria.

Uti sin skrivelse den 14 september 1914 i fråga om ordnandet av rikets försvarsväsende anhöll också riksdagen, att Kungl. Maj: t måtte taga i övervägande, huruvida vägoch vattenbyggnadskåren lämpligen borde omorganiseras i syfte att höja dess militära användbarhet och göra den till en vid krigstillfälle duglig officersreserv till fortifikationen.

Sedan med anledning härav särskilda sakkunniga tillkallats för verkställande av utredning i det av riksdagen angivna syftet, avgåvo nämnda sakkunniga den 3 1 december 1915 yttrande och förslag i ämnet. Detta förslag gick ut på:

ökad militärutbildning för vinnande av inträde i kåren samt viss fortsatt militärtjänstgöring i fred för karens officerare ;

fastställande av åldersgränser för avgång från innehavande beställning inom de olika officersgrupperna och införande av fältduglighetsvillkor för vissa befordringar;

inrättande av en reserv, till vilken överariga och för omedelbar krigstjänst icke förfogbara överflyttades tran innehavande beställningar; samt

bibehållande av sambandet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i så måtto, att styrelsens chef och byråchefer ävensom cheferna för de olika väg- och vattenbyggnadsdistrikten borde vara officerare i väg- och vattenbyggnadskåren.

På grund av detta de sakkunnigas förslag utarbetades och framlades för 1917 års riksdag proposition, nr 149, angående omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren samt äskades för sådant ändamål uppförande å riksstaten under fjärde huvudtiteln av ett nytt ordinarie anslag å 36 000 kronor. Med anledning därav att förslåget avsåg ett bibehållande av sambandet mellan kåren samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med underlydande förvaltningar yrkades emellertid uti en inom andra kammaren av herr Tengdahl avgiven motion, nr 395, avslag å Kungl. Maj:ts proposition. Enligt motionärens uppfattning kunde nämligen väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation icke bliva tillfredsställande med mindre densamma fullständigt skildes från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Uti skrivelse den 18 juni 1917 angående regleringen av utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel anmälde riksdagen, att vederbörande utskott i anledning av förevarande motion infordrat yttranden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt chefen för väg- och vattenbyggnadskåren. Dessa yttranden hade emellertid inkommit till utskottet först i slutet på maj månad. På grund härav och med hänsyn till den mångfald ärenden, som särskilt under senare delen av riksdagstiden förelegat till behandling, hade det icke varit möjligt att ägna den föreliggande frågan den ingående behandling, som erfordrades. Riksdagen hade därför funnit den av Kungl. Maj:t gjorda framställningen angaende omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren icke för det davarande böra av riksdagen bifallas. |

Med anledning av riksdagens sålunda fattade beslut och för att erhålla ytterligare utredning beträffande de uti förenämnda motion framhållna synpunkterna, beslöt Kungl. Maj:t att inhämta yttranden från en del i ärendet förut icke hörda civila myndigheter såsom tekniska högskolan, järnvägs- och vattenfallsstyrelserna, svenska teknologförföreningen m. fl. Samtliga myndigheter avstyrkte på anförda skäl bibehållandet av sambandet mellan väg- och vattenbyggnadskåren samt väg- och vattenby ggyiadsstyrelsen. Svenska teknologföreningens avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst hemställde för sin del bland annat, dels att väg- och vattenbyggnadskåren måtte organiseras skild från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, eventuellt i anslutning till fortifikationen, dels att den föreslagna, i hög grad betungande militära utbildningen för vinnande av inträde i kåren måtte avsevärdt minskas och i stället omfatta förslagsvis reservofficersexamen för inträde i fortifikationens reserv samt eventuellt en kortare kurs efter avslutade studier vid tekniska högskolan.

Uti statsverkspropositionen till 1918 års riksdag anmäldes, att förnyad proposition angående omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren vore avsedd att avlatas till riksdagen, och beräknades därför tillsvidare under fjärde huvudtiteln för ändamålet ett ordinarie anslag av 36 000 kronor. Någon dylik proposition blev emellertid icke avlåten, varför något anslag för ändamålet icke heller beviljades.

Vid 1919 års riksdag hemställdes uti en av herr Teng dahl inom andra kammaren avgiven motion, nr 281, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära ut redning, huruvida icke väg- och vattenbyggnadskaren skullf kunna indragas samt handhavandet av karens militära upp gifter ävensom kårens officerare i lämplig omfattning över flyttas till fortifikationen. Med anledning av motionei beslöt andra kammaren för sin del att i skrivelse till Kungl Maj:t begära utredning, huruvida icke väg- och vatten