Teknisk tidskrift 1923

264

TEKNISK TIDSKRIFT

25 aug. 1923

FYNDEN FRÅN GAMLA OCH NYA LÖDÖSE UR TEKNISK-HISTORISK SYNPUNKT.

Endast i ringa utsträckning ha arkeologiska fynd i skrift behandlats med annan avsikt än att söka klarlägga föremålens typ, användning och utbredning. Föga har skrivits om det, man kan utläsa av fynden av äldre tillverkningsmetoder, verktyg och dyl. Helt säkert vore en sådan behandling av dessa fynd tacksam och givande, om den än vore svår. Mycket, som nu är höljt i dunkel om forna tiders tekniska hjälpmedel, skulle helt säkert kunna finna förklaring, i synnerhet som den vetenskapliga forskningen numera har till sitt förfogande instrument med oerhört stora möjligheter för ingående materialstudier. Om än sådana undersökningar äro förknippade med både kostnader och möda — resultatet skulle säkerligen vara av oskattbart värde. För belysande av exempelvis vår järnhandterings tidigaste skeden skulle undersökningar av järnföreniål från förhistorisk tid med tillhjälp av den metallurgiska forskningens känsliga instrument vara utmärkt givande.

Man behöver dock ej gå så långt tillbaka som till arkeologiska fynd från förhistorisk tid för att i detta avseende finna ett av forskningens obrukade fält.

Jag tänker här närmast på de fynd, som gjorts vid utgrävningarna av de två nu försvunna städer, som äro den första upprinnelsen till det nutida Göteborg —

Gamla och Nya Lödöse.

Det låter sig ej göra, att inom ramen för en kort tidskriftsuppsats försöka att av dessa fynd draga några slutsatser, utan jag skall inskränka mig till att ge några synpunkter, på vad som möjligen skulle kunna utvinnas ur dem i tekniskt-historiskt hänseende.

Först dock en kort orientering om fyndorterna och utgrävningarna. Några mil norr om Göteborg ligger utmed Göta älv ett samhälle — Gamla Lödöse. Här låg under medeltiden den stad, som kan sägas vara den första början till det nuvarande Göteborg. När platsen först bebyggdes, vet man icke, men på iioo-talet växte här upp en stad, som så länge den utgjorde Sveriges enda hamnstad i väster, då ännu Bohuslän och Halland tillhörde Norge och Danmark, kom att få stor betydelse som utgångspunkt för landets handelsförbindelser med flertalet av Europas förnämsta handelscentra under 1300-talet och 1400- talets första årtionden. Att denna förbindelse varit synnerligen livlig, framgår även av de fynd, som gjorts vid utgrävningarna — fynd, som i vissa fall ej förut äro kända från samma tid på annan plats i landet och vilkas ursprung kan spåras till södra Östersjöprovinserna. En hel del historiskt betydelsefulla händelser ha även timat inom stadens murar.

Sin välmaktsställning förlorade Gamla Lödöse, när den 1455 brändes av danskarna, och, då det dessutom ansågs mindre lämpligt ur hamnsynpunkt att staden låg så långt in i landet, beslöts att anlägga en ny stad närmare älvmynningen. Sten Sture d. ä. uppfordrade 1473 stadens borgare att flytta till en plats vid Säveåns utflöde i Göta älv, och efter någon tid växte här fram Nya Lödöse. Ej heller denna stad fick någon lång livstid. Efter omkring

150 år tvingades borgerskapet att flytta till det område vid Göta älv, där nu de centrala delarna av Göteborg äro belägna. Endast i namnet — »Gamlestaden» — lever ännu minnet kvar från Nya Lödöse.

När Göteborg gick att fira 300-årsminnet av sin tillblivelse som stad på den plats, där den nu ligger, beslöts att med en minnesutställning belysa stadens och dess innevånares liv i helgd och socken under de förflutna århundradena ur så godt som alla synpunkter. Men man nöjde sig icke med detta, man grävde även fram de gamla städerna — Lödöse — för att fa ännu djupare perspektiv, varjämte även anordnades en utställning av arkeologiska fynd från förhistorisk tid. Resultatet från stadsutgrävningarna blev synnerligen stort, och fynden äro på utställningen inrymda i en hall för varje stad, varvid helt naturligt endast viktiga och representativa föremål medtagits. Vad som i övrigt framkommit vid grävningarna ur stads-;

anläggningssynpunkt av hus, gator, kyrkor, befästningar och kaj anläggningar, är under vetenskaplig behandling av respektive utgrävare — föi Gamla Lödöse av docenten friherre C. R. af Ugglas och för Nya Lödöse av fil. doktor S. Strömbom.

Det, som kanske mest frapperar vid betraktandet av föremålen från Gamla Lö döse, är den mängc glaserade tegelstenar som hittats. Dessa tegel intaga en särställning, då mar förut icke känner sådana från en så tidig period och ; så stor mängd från annan plats i landet. Här är tyd ligt, att förbindelserna med norra Tyskland gjort sig kraf tigt gällande. Borgarna — ofta inflyttade från andra län der — synas med förkärlek ha smyckat sina byggnade med dylikt tegel och i så stor utsträckning, att man vä skulle våga den förmodan, att ej allt kan vara importerat utan att glaserat tegel även tillverkats på platsen eller åt minstone i landet.

Om dettas tillverkning känner man blott föga. Mei skulle icke en ingående undersökning såväl av själv; materialet i tegelstenarna som av glasyren kunna sprid; ljus över tillverkningsmetoderna?

De rika fynden av formtegel synas giva vid handei att flera olika metoder användts vid framställningen av dei från vanliga fyrkantstenar avvikande formen. Dels ha ste narna slagits i en fyrkantig träform på vanligt sätt, mei med en konstruktion på träformen allt efter det utseende man önskade erhålla på den färdiga stenen. En del ste nar synas ha efter bränningen bearbetats med en hammar eller dylikt, och en del synas ha erhållit sin form genor att man med något redskap skulpterat ut dem i den änn fuktiga leran.

Av särskilt stort intresse är, att man funnit rester a en del hus, av vilkas planläggning och av däri gjorda fyn man trott sig finna, att de en gång i tiden varit smedjoi Förutom rester av stenar ordnade som härdar, har ma funnit såväl järn- som kopparslagg i stor utsträckning. Skull icke en undersökning såväl av slaggfynden som av de mängd färdiga järnföremål, som hittats, kunna giva os