Teknisk tidskrift 1923

218

TEKNISK TIDSKRIFT

14 juli 1923

verken på sin tid genomförde en viss standardisering av diametrarna, begingo de enligt många verkstadsmäns förmenande det misstaget att betrakta det valsade materialet som färdigfabrikat, medan det för verkstäderna är att anse som råvara. Följden av järnverkens betraktelsesätt blev, att standarddiametrarna bestämdes till 30, 35, 40, 45, 50 osv. mm i stället för att hänsyn borde tagits till vad diametrarna på de färdigsvarvade maskindelarna borde bli. Kullagerfabrikerna och många verkstäder ha som bekant fastslagit sina standarddiametrar till jämna 10- och 5-tal millimeter. Det torde vara tydligt, att 5 mm arbetsmån är allt för stor och medför såväl onödig materialåtgång som förlust ifråga om arbetstid. I de

flesta fall är 3 mm arbetsmån fullt tillräcklig, varför det vore mycket lämpligare med 28, 33, 38, 43, 48 osv. mm diametrar som standard; och att andra dimensioner endast kunna erhållas mot särskilt överpris.

En viss standardisering av det valsade materialets kolhalter, exempelvis 0,15, 0,30, 0,45, 0,60 % osv. borde likaledes såväl för järnverk som verkstäder innebära beaktansvärda fördelar. Jag ber få uttala den förhoppningen, att dessa synpunkter tagas under övervägande vid konferens mellan järnverkens samt statens och de enskilda verkstädernas målsmän, då den s. k. standardlistan kommer att underkastas en välbehövlig omarbetning.

ANGÅENDE BEHÖRIGHET ATT UTFÖRA ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR FÖR

BELYSNING ELLER ARBETSÖVERFÖRING M. M.

Enligt Kungl. Maj:ts förordning den 5 december 1919 (Svensk författningssamling nr 7 5 5/1 9 19) må elektriskt installationsarbete utföras endast av därtill behörig installatör eller under kontroll av sådan installatör.

För behörighet som installatör vid lågspänningsanläggningar fordras:

antingen att hava erhållit avgångsbetyg från tekniska högskolans fackavdelning för elektroteknik eller från motsvarande högre kurs vid Chalmers tekniska institut eller därmed jämförlig utländsk bildningsanstalt samt att därjämte under en tid av minst ett år hava erhållit praktisk utbildning inom området för elektrisk installationsverksamhet;

eller att hava erhållit avgångsbetyg från elektroteknisk fackskola eller därmed jämförlig bildningsanstalt inom eller utom landet samt att därjämte under en tid av minst fem år hava erhållit praktisk utbildning inom området för elektrisk installationsverksamhet;

eller att hava fyllt tjugufem år och under en tid av minst åtta år på väl vitsordat sätt deltagit i utförandet av elektriskt installationsarbete samt att därutöver antingen hava erhållit godkänt avgångsbetyg från eller godkänt betyg över däremot svarande kunskapsprov vid statsunderstödd yrkeskurs för elektriska installatörer eller ock hava avlagt examensprov i enlighet med härför av kommerskollegium fastställda bestämmelser.

För behörighet såsom installatör vid hög- och medelspänningsanläggningar fordras förutom vad här är sagt ytterligare att hava utövat praktisk verksamhet av i förordningen närmare angiven omfattning och art.

I nämnda förordning, vilken trädde i kraft den 1 maj 1920, stadgas dessutom, att den, som före den 1 januari 1915 varit och vid förordningens ikraftträdande fortfarande var verksam såsom installatör, må, ändå han icke uppfyller i förordningen stadgade villkor, kunna efter prövning av kommerskollegium förklaras behörig såsom installatör.

På grund av sistnämnda stadgande har kommerskollegium i stor utsträckning meddelat installatörsbehörighet åt personer med jämförelsevis ringa teoretiska kunskaper. Det oaktat gjordes emellertid gällande, att vissa statsunderstödda yrkeskurser för elektriska installatörer icke voro tillräckligt omfattande för att meddela de kunskaper, som borde fordras för vinnande av ifrågavarande behörighet. Med anledning därav anhöll skolöverstyrelsen i skrivelse till kommerskollegium om utförlig uppgift å dels de minimikunskaper i olika ämnen, sökande genom betyg eller examensprov måste visa sig äga för vinnande av behörighet som elektrisk installatör, dels de bestämmelser angående berörda examensprov, som kommerskollegium kunde hava fastställt eller vanligen tillämpade; allt för att skolöverstyrelsen skulle kunna taga nödig hänsyn till dessa fordringar

vid fastställande av undervisningsplaner för de i åberopade författning omnämnda statsunderstödda yrkeskurser för elektriska installatörer.

Kommerskollegium har nu i skrivelse den 5 maj 1923 besvarat skolöverstyrelsens anhållan och därvid bifogat två bilagor A och B, av vilka A innehåller en kort översikt över de kunskaper, som anses erforderliga vid av kommerskollegium förrättade examensprov av ifrågavarande slag, och bilaga B en p. m. över inom kommerskollegium förrättad granskning av de i bilaga A angivna kunskapsfordringarna. Kommerskollegii skrivelse har föranledt skolöverstyrelsen att utsända avskrifter av de åtföljande promemorierna till beaktande vid samtliga tekniska fackskolor, tekniska gymnasier, tekniska elementarskolor, tekniska skolan i Stockholm, bergsskolorna i Filipstad och Falun samt de yrkesskolor i riket, som hava statsunderstödda yrkeskurser för elektriska installatörer. Då det givetvis är av vikt att de kunskapsfordringar, som sålunda torde få anses normerande beträffande elektriska installatörer, bliva kända även av den tekniska och industriella allmänheten, återgivas nyssnämnda bilagor härmed in extenso.

Bil. A.

Kort översikt över de kunskaper som anses erforderliga vid examensprov enligt Kungl. Maj:ts förordning den 5 december 1919 (nr 755).

Anm. För den installatörsbehörighet av mindre omfattning och för särskilt ändamål, som i vissa fall ifrågakommer, kräves icke kunskaper i det, som här står inom parentes.

1. Elektroteknik.

Allmänna grundbegrepp. Elektriska laddningar, galvaniska strömmar, strömstyrka, motstånd, spänning, elektriska strömmens energi, magnetiska fält, induktionsströmmar, likströmsmaskiner, växelströmsmaskiner, transformatorer, elektriska mätningar.

Generatorer för likström och växelström, byggnad, effekt, verkningsgrad.

Motorer för likström och växelström, byggnad, effekt och verkningsgrad, varvantal, igångsättning, reglering, omkastning av rörelseriktningen.

Omformare, motorgeneratorer, enankareomformare. Ackumulatorer, bly- och nifeackumulatorer. Transformatorer. Byggnad, effekt, verkningsgrad, spänningsvariation, kylning, kopplingar, parallellkoppling. Montageoch skötsel av maskiner, transformatorer och ackumulatorer, tillåten uppvärmning, överbelastning. Vanligen förekommande fel, deras upptäckande och avhjälpande. Tekniska mätinstrument, ampere-, volt- och wattmetrar, elektricitetsmätare, registrerande instrument, instrument för mätning av isolation och jordmotstånd.

Belysning. Glödlampor och något om båglampor. Ljusbehov och lampplacering i bostad, fabrik, skola och utomhus. Kostnad för olika belysningsmedel.