Teknisk tidskrift 1923

27 OKTOBER 1923

TekniskTidskrift

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 43

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

Argång

53

INNEHÅLL: Något om den tekniska utvecklingen inom järn= och stålindustrien under världskriget och tiden därefter. — De tekniska lärovärkens undervisningsplaner. — Järnvägselektrifieringen i Schweiz. — Innertak av pressad plåt. — Notiser. —

Litteratur. — Tekniska föreningar.

NÅGOT OM DEN TEKNISKA UTVECKLINGEN INOM JÄRN- OCH STÅLINDUSTRIEN

UNDER VÄRLDSKRIGET OCH TIDEN DÄREFTER.1

Ovanstående ämne omsluter en synnerligen rik utveckling inom ett av teknikens största verksamhetsfält. Ämnets bredd, den hemlighetsfullhet, med vilken nyare metoder ofta omgärdas vid sitt första framträdande och icke minst en begränsad kunskap om det arbete, som i utlandet nedlagts pa detta område, giver av sig självt en begränsning at framställningen. Den rent maskintekniska delen är i det följande helt förbigången, under det att i stället tillverkningsprocesser, som för svensk järnhandtering kan antagas hava intresse, skola närmare beröras.

Kvantitativt sett är Sveriges roll i världshushållningen, vad tillverkningen av järn och stål beträffar, mycket liten. Av tackjärn torde den numera ej överstiga 0,8 % och av götmetall ej 0,7 %. Vilken procentuell andel, som Sverige når i fråga om kvalitetsjärn och stål, låter sig ej angiva, redan av det skälet, att begreppet kvalitet ej innefattar ett begränsat område. I detta hänseende är Sveriges roll emellertid ännu ej obetydlig.

Världskrigets imperativa fordringar i fråga om kvantitet och delvis även i fråga om kvalitet har gjort sig starkt gällande inom järn- och stålhandteringen. Den systematiska förstöring av värden, åt vilken en stor del av mänskligheten ägnade sig under 4 år, krävde för sitt utförande massor av järn. Produktionen, som drevs upp till maximisiffror, måste delvis omläggas på grund av de internationella färdevägarnas avstängning genom krigshandlingar och genom transportsvårigheter inom respektive staters områden. Samtidigt härmed erfordrades hittills okända kvantiteter av kvalitetsmateriel för krigsmekanikens finare verktyg och hjälpmedel. Genom U-båtskriget försvårades handelsförbindelserna mellan Sverige och England å ena sidan såsom huvudproducenter av kvalitetsmateriel samt övriga världen å andra sidan. Härmed framdrevs i de krigförande länderna en stark utveckling och särskilt inom kvalitetsstålindustrien. Givet är, att allt, vad denna utveckling medfört, ej kunnat vara av verkligt värde. Mycket hade ett berättigande endast som en framtvungen ersättning, och först nu börjar man kunna skönja, vad som är att anteckna som en bestående vinst.

Vad metoder för tillverkning av järn och stål beträffa, så synes det, som om elektriciteten numera vunnit fast burskap som en värdefull värmekälla. Redan före världskriget hade den elektriska masugnen utexperimenterats i Sverige, och dess anseende som ett godt hjälpmedel för framställning av tackjärn har befästats under denna period. Elektrometalls masugn torde stå som den mest fulländade av de konstruktioner, som på detta område framkommit i olika länder. För vårt land kan den väntas komma att bliva av ökad betydelse. Den gynnsamma konjunktur, under vilken cellulosaindustrien arbetar, har medfört och kommer säkerligen att ytterligare medföra en stegring i 1 Föredrag hållet inom Örebro ingenjörsklubb den 15 sept. 1923.

pris av sådana dimensioner ved, som hittills användts för kolning. Då den elektriska masugnen i jämförelse med blästermasugnen endast använder c:a 35 % av den förras kolmängd, framstår dess fördel i förevarande avseende tydligt. Detta förhållande medför även en motsvarande minskning i den mängd fosfor, som från kolen tillföras järnet. Masugnens användning är emellertid begränsad till trakter, där billig elektrisk energi i större kvantiteter förefinnas vid sidan av järnmalmsfyndigheter.

Såsom värmekälla användes elektriciteten inom järnindustrien för ett flertal andra processer och ändamål. Innan den elektriska stålframställningsmetoden närmare beröres, skall här endast erinras om, att elektriskt upphettade härdnings-, glödg- och laboratorieugnar vunnit en vidsträckt spridning. I Amerika användas sedan några år elektriska, kontinuerligt arbetade vagnglödgugnar för en insats av c:a 50 ton järn, och i Sverige bygges elektriska glödgugnar för dragen tråd samt stålglödgugnar för 5 m långa stänger och en insats av 5 ton. Elektricitetens tillämpning på ifrågavarande område synes lösa problemet att åstadkomma en lätt och effektiv reglering av jämförelsevis höga temperaturer med en likformig värmefördelning över ett utsträckt rum. Att upphettningen kan företagas i en jämförelsevis neutral atmosfär, är, med hänsyn till önskvärdheten att hålla avbränning och avkolning nere, en fördel. I detta sammanhang bör den elektriska vällugnen ej förbigås, där värmet alstras i tvenne efter ugnens långsidor löpande tråg med motståndsmaterial. Densamma torde hava funnit större användning som kontinuerlig glödgugn än som egentlig vällugn. Ugnens konstruktör är amerikanaren Bailey.

Den elektriska stålugnen torde emellertid för oss svenskar äga större intresse, än de nyss berörda konstruktionerna. Kanske icke så mycket därför, att densamma här i landet kan väntas finna en avsevärd spridning, som mera ur den synpunkten, att den elektriska stålframställningsmetoden är en konkurrent till vår urgamla kvalitetstålindustri. Under senare tider ha visserligen inga epokgörande nyheter framkommit i konstruktionsväg, trots de mångfald av förslag, som flöda i alla kulturländers patentskrifter. Men metoden möjliggör, att man av ett jämförelsevis enkelt råmaterial efter raffination av fosfor och svavel kan framställa en analytiskt sett ren produkt. Så länge det gäller de rena kolstålen, kan man visserligen säga, att den på detta vis uppnådda produkten ej kan tävla med svenskt stål, smält av rena råmaterialier. Genom tillsatser av legeringsämnen, främst krom, nickel, volfram och vanadin, och genom den utvecklade kunskapen om de komplexa stålen, kan man emellertid åstadkomma stål för specialändamål av utmärkt beskaffenhet. Metoden har avgjort tillbakaträngt den förr så allmänt använda degelstålsmetoden och innebär med sin goda

43.2