Teknisk tidskrift 1923

15 DECEMBER 1923

TekniskTidskrift

ÅRGÅNG

53

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 50

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

INNEHÅLL: Några yttre betingelser för effektivt arbete i kolgruvor, av Helge Lundholm. — Industriell standardisering. — Edvard Jäderin •{*. — Notiser. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.

NÄGRA YTTRE BETINGELSER FÖR EFFEKTIVT ARBETE I KOLGRUVOR.

Av Helge Lundholm.

The National Institute of Industrial Psychology i London har under de senare åren utfört en serie experimentella arbetspsykologiska undersökningar rörande betingelser för effektivt arbete i engelska kolgruvor. Experimentatorerna, E. Farmer, S. Adams och A. Stephenson ha i institutets organ publicerat en följd av trenne artiklar över de hittills erhållna resultaten, den första i oktober 1922, den andra i januari 1923 och den tredje i april samma år.

Arbetet i kolgruvorna utgör ett tacksamt fält för sådana studier på grund därav, att det ännu i så stor utsträckning utnyttjar mänsklig handkraft. Härav följer även, att betydelsen av förbättringar i arbetsmetoderna här är jämförelsevis stor, då 70 % av alla omkostnader utgå i form av arbetslöner. En besparing av 1 % i dessa löner blir alltså en besparing av 0,7 % av hela omkostnaderna, under det i andra industrier där arbetslönerna endast utgöra en ringare del av totalkostnaderna en sådan besparing stundom blir försvinnande liten. — Å andra sidan ligga vanskligheterna i det vetenskapliga studiet av gruvarbetet i öppen dag och har sin rot i specifika arbetsbetingelser.

Det arbete vilket studierna i vårt fall voro inriktade på är grupparbete. Gruppen består dels av kolbrytare dels av koldragare. De förra ha såsom namnet anger till uppgift att lösbryta kol från schaktets väggar, men få även vid behov lägga spår, anordna landningsplattor för transportvagnarna, passa in stöttor, undanröja och stuva ofyndigt berg etc. Dragarna transportera kol från arbetsplatsen till vågarna, där den vidare transporten övertages av andra arbetslag, men hjälpa även stundom till med kolbrytning, då icke tillräcklig mängd kol finnes för att fylla en vagn, samt med skyfflingen av kol i vagnarna. Somliga arbetsgrupper bestå av två brytare och en dragare, andra av tre brytare och en dragare, andra av fyra brytare och en dragare, andra slutligen av fyra brytare och två dragare, osv. Som arbetsprocessen alltså varken är likartad eller repetitiv för varje individ, är det mycket svårt att avgöra den personliga insatsen i arbetet. Härtill komma variabla icke personliga faktorer. Även om viktsmängden kol pr vecka från varje arbetsplats kan kontrolleras, modifieras denna vid olika tillfällen av sådana förhållanden som olika hårdhet hos det bearbetade berget, tillfälliga fel å transportmedlen m. m.

Klart medvetna om dessa svårigheter började de engelska forskarna sitt arbete. Deras studium gällde endast kolbrytarna samt rörde sig huvudsakligen kring frågorna om effektiv arbetsrytm och effektiv belysning av arbetsplatsen.

Vid den preliminära granskningen av arbetsprocessen framgick följande: De bästa arbetarna använde ett relativt långsamt tempo vid slag med hackan, då de arbetade i kolen, men ett något hastigare då de arbetade i det hårdare ofyndiga berget. Slagens hastighet tenderade att ökas med ökning i kolens hårdhet. Allmänt talat tycktes alltså slagfrekvensen stå i en direkt relation till materialets hårdhet. Detta förklarades delvis därav, att vid det hårdare

materialet hackans tillbakastudsning utnyttjades. I det mjukare ville hackan gärna fastna, och den långsamma rytmen gav arbetaren tid att åter frigöra sitt verktyg. Vidare observerades det att en ansenlig kraftmängd förslösades för att stanna hackans rörelse i uppsvinget och återge den rörelsemoment för nedslaget. Till slut fann man, att, av en eller annan anledning, vissa hackor föredrogos vid arbete i hårdt och andra i mjukt material.

En sammanställning av dessa iakttagelser resulterade i att följande förändringar i arbetsmetod föreslogos och försöktes: För att råda bot för kraftförlusten vid hejdandet av uppsvinget, tränades arbetarna att svinga hackan i en enda fortlöpande bana. För att förklara arbetarnas förkärlek för olika hackor i olika fall, vägdes alla hackorna, och det befanns, att ett stort antal, beroende på upprepad slipning, minskat i vikt ända ned till 70 % av den ursprungliga. Som en lättare hacka lämpar sig bättre för de hastiga slagen, genomfördes den principen, att de mest slipade verktygen alltid användes vid arbete i hårdare kol och i ofyndigt berg under det att de andra, tyngre, användes vid de mjukare materialen, där slagfrekvensen var mindre. En ytterligare förändring bestod i införandet av en för alla gemensam jämn arbetsrytm, vilken bestämdes av de bättre arbetarna. Stora grupper tränades i denna rytm genom att de fingo följa en metronom. Efter en viss tid av träning borttogs metronomen och det befanns att i nästan alla fall den inlärda rytmen bibehölls.

Det erbjöd stora svårigheter att få bestämda jämförelsedata över förändringar i arbetsprodukten före och efter de modifierade arbetsbetingelserna. Följande fyra arbetsgrupper ha dock givit ett material som synes ganska betecknande:

Grupp A.

Medelvikt av kol pr man och skift före träningen under en arbetsperiod av tio veckor: 2503 kg.

Medelvikt av kol pr man och skift under och efter träningen under en lika lång arbetsperiod: 2764 kg,

vilket är lika med en ökning pr man och skift av 261 kg eller en ökning i arbetsprodukt av 10,4 %.

Grupp B.

Medelvikt av kol pr man och skift före träningen under en arbetsperiod av sex veckor: 2353 kg.

Medelvikt av kol pr man och skift under och efter träningen under en arbetsperiod av fyra veckor: 2503 kg, vilket är lika med en ökning pr man och skift av 150 kg eller en ökning i arbetsprodukt av 6,4 %.

Vid grupp A observerades det att det kol som hackades under och efter träningen var hårdare än det före densamma. Om icke så hade varit hade måhända experimentet resulterat i en ännu större ökning av arbetsprodukten. Till arbetarna i båda grupperna hade avlöning garanterats under hela träningstiden oberoende av arbetsresulta-

50. 1**