Teknisk tidskrift 1923

ii AUGUSTI 1923

TekniskTidskrift

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 32

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

ÅRGÅNG

53

INNEHÅLL: Betingelserna för utvecklingen av svenskt näringsliv, av överingenjör dr Ivar Svedberg.

— Notiser.

Ekonomisk översikt.

BETINGELSERNA FÖR UTVECKLINGEN AV SVENSKT NÄRINGSLIV.1

Föredrag vid »Ingenjörsdagen» i Qöteborg den 8 aug. 1923 av överingenjören dr Ivar Svedberg

» T^Ven andliga kulturen är vårt mål, men ett bland med- \_J\tn är att lägga en fast materiell grund för denna

kultur. »

Så lödo orden i excellensen Tryggers tal vid firandet för kort tid sedan av Riksgränsbanans 20-års jubileum, och genom vilka han ville betona det materiella arbetets betydelse för jämväl andligt framåtskridande.

Tyvärr har den insikten ej så, som önskvärdt vore, överallt trängt igenom, att vi icke kunna räkna på något som helst framåtskridande utöver det, som motsvarar det arbete, vi samfällt uträtta. Vilja vi därför få större kulturella fördelar, än dem vi nu äga, kan detta blott ske genom ökat, ej genom minskat arbete.

Vill vårt folk bliva bättre klädt, måste vi, då vi ej själva kunna producera dem, från utlandet köpa mer och bättre textilämnen än hittills och betala därför med varor, som vi här kunna producera i större mängd, än vi själva behöva och till större mängd än förut; önska vi mera av föda och njutningsmedel, som i vårt klimat ej kunna produceras, blir förhållandet detsamma.

Önska vi bättre uppfostran åt våra barn, ökade bildningsmöjligheter, förbättrad sjukvård, ökad omvårdnad om gamla och fattiga — ett är visst: Allt kräver ökade utgifter, som icke kunna täckas på annat sätt än genom de merinkomster, vi genom ökat arbete och avyttring av de framställda produkterna kunna skaffa.

Den samhället uppbärande produktionen har blivit liknad vid en trebent stol, där benen representera kapitalety ledningen och arbetet. Äro de tre benen starka, står stolen — sviker om ock blott ett av dem, störtar den ofelbart omkull.

Låtom oss då se till, huru det är ställt med de tre benen under den produktionens stol, som skall uppbära vårt svenska samhälle.

Vad kapitalet angår, avses i detta sammanhang icke pengar utan vad vi av naturen fått att leva på och tillgodogöra oss.

Naturtillgångar.

Först ha vi vår odlade jord och ängar, som för tillfället lärer omfatta c:a 5 mill. hektar, utgörande 12 å 13 % av hela Sveriges areal. Enligt företagen utredning lära ytterligare stora arealer kunna odlas, och, därest erforderliga gödningsämnen tillföras, samt odlingen i övrigt rätt bedrives, beräknas den i avseende på födoämnen kunna giva i det närmaste full försörjning åt hela vårt folk.

Stödjandet av allt arbete inriktat på nuvarande och ökad odling samt för erhållandet av såvidt möjligt inhemska gödningsmedel i tillräcklig mängd bör alltså här vara det framtida arbetsprogrammet.

Sedan gammalt ha malmerna i våra berg utgjort grunden för den gren av vår industri, som kallas bergsbruket.

Huru stora tillgångarna av malm inom Sverige i verkligheten äro, har man aldrig haft riktigt klart för sig.

1 Underrubrikerna insalta av red.

Under långa tider låg ju hela bergshandteringen koncentrerad till mellersta Sverige, och det var först under senare årtionden, som de väldiga järnmalmfyndigheterna i Norrbotten började tillgodogöras för export.

De mellansvenska malmerna i förening med användning av träkol vid järnframställningen hava som bekant givit till resultat ett synnerligen godt, oartsfritt järn och stål, som ännu alltjämt står främst på världsmarknaden i fråga om kvalitet.

De fosforrika Norrbottensmalmerna hava icke inom landet kommit till användning, utan såsom malm exporterats.

Omtanken för framtiden har emellertid kommit regeringen att på sin tid genom en särskild kommission — »Malmkommissionen» — föranstalta om en utredning avseende att svara på frågorna, dels huruvida skäl förefunnes att för den mellansvenska järnhandteringen reservera för framtiden de malmfyndigheter i Norrbotten, som funnes i statens ägo, dels huruvida i annat fall åtgärder nu kunde och borde vidtagas för att tillgodogöra dessa malmfyndigheter på bästa sätt.

Resultatet av Malmkommissionens arbete kan i korthet uttryckas sålunda:

Den mellansvenska malmtillgången kan med en beräknad årlig förbrukning av c: a 1,3 mill. ton och en export av 1,4 mill. ton beräknas räcka minst 100 år framåt, vadan för den mellansvenska järnhandteringens behov malmtillgångarna i Norrland icke behöva reserveras.

Den i Norrbotten befintliga kända malmkvantiteten uppgår till minst 1 1/2 milliard ton.

De inom landet kända järnmalmfyndigheterna skulle sålunda motsvara minst c:a i,s milliarder ton.

Någon anledning att minska exporten av fosforrik Norrbottensmalm förefinnes ej, icke heller att begränsa den.

I fråga om anordnandet av en event. järnförädling inom Norrbotten eller för tillgodogörandet av Norrbottensmalmen föreligga f. n. inga säkra ekonomiska möjligheter.

Summan av det hela är alltså, att vi i fråga om järnmalms tillgångar äro synnerligen väl ställda, och vår export av denna vara kan i oförminskad omfattning fortgå hundratals år framåt i tiden, samtidigt med att järnmalm finnes för våra egna järnindustrier.

Då emellertid den malm, som exporteras från Norrland, innehåller avsevärda mängder fosfor, har den frågan framkastats, huruvida vi ej borde, såsom fallet lärer vara med Luxemburg, förbehålla oss att återfå en lämplig del av denna i form av thomasfosfat till viss fixerad prisnorm.

För att emellertid giva en än bättre uppfattning om våra järnmalmtillgångars betydelse vill jag blott anföra, att enligt gjord uppskattning hela världens järnmalmtillgångar anses utgöra c:a 22 milliarder ton, varav c:a 12 milliarder komma på Europa. De c:a 1,8 milliarder ton därav, som finnas i Sverige, skulle då — särskilt med hänsyn till den stora järnhalten — innehålla mer än Y^-del av Europas hela järnförråd i form av malm.

32.2