Teknisk tidskrift 1923

246

TEKNISK TIDSKRIFT

11 aug. 1923

Det arbete, som Malmkommissionen enbart genom konstaterande av dylika tillgångar uträttat, är väl värdt allt erkännande, ty medvetandet om dessa tillgångar skänka ökad trygghet åt framtidsberäkningar,

Av s. a. s. »ädlare» malmer, såsom koppar, bly m. fl. malmer samt svavel ha vi inom landet haft blott mycket begränsade tillgångar. Zinkmalm finnes ju vid Ammeberg, även om denna fyndighet nu är i utländsk ägo.

Krigsårens bittra erfarenhet, då bristen pa särskilt koppar för elektricitetsindustrien och svavel för trämasseindustrien gjorde sig särskilt kännbar föranledde emellertid till ett energiskt sökande efter lämpliga malmer.

Glädjande nog synes sökandet enligt meddelanden från Sveriges geologiska undersökning även hava burit frukt i så måtto, att man med visshet nu känner brytvärda, relativt väl belägna fyndigheter i Norrland, ur vilka rätt avsevärda mängder koppar och svavel kunna erhållas, och vilka i den mån de tillgodogöras kunna i avsevärd grad frigöra oss från beroendet av import.

För beredande av ökad framtida trygghet böra givetvis dessa undersökningar energiskt fullföljas, och anslag därför i nödig mån lämnas.

Om vi i malmen hava ett stort kapital, så hava vi i skogen ett icke mindre, men det senare är i sa matto värdefullare, som det klokt vårdat icke behöver minskas. Malmen utbrytes och kommer ej igen, men vad vi taga ur skogen kommer på nytt tillbaka.

Man räknar med, att nordsvenska skogsområdet — Norrland jämte Dalarna — omfattar c:a 15 millioner hektar, medan det sydsvenska — alltså Götaland och Svealand utom Dalarna — är blott hälften så stort. I allmänhet ha vi ock nog lite var den uppfattningen, att den huvudsakliga träindustrien är förlagd till Norrland. Så är emellertid icke fallet; det är blott dess egenskap av att vara i huvudsak — ja nästan ensam — exporterande som gör, att vi fått denna uppfattning.

Huru mycket, som avverkas per år inom de olika områdena, är mycket svårt att få reda på, enär ju sa väsentligt därav äger rum för husbehov å alla de 100 000- tals små och stora egendomarna, men enligt av sakkunniga gjord uppskattning skulle totala avverkningen kunna uppskattas till c:a 34 millioner m3 per år, sålunda fördelade:

Norrland jämte Dalarna . c:a 16 mill m3

Götaland och Svealand utom Dalarna »18 » »

Nuvarande återväxten anses emellertid ej motsvara mer än ungefär hälften av denna konsumtion. Skulle emellertid en rationell skogsvård genomföras, och avverkningen alltid tvingas att hålla jämna steg med återväxten, anser man, att efter 90 år skogskapitalet så vuxit, att det kunde avkasta c:a 43 mill. m3, dvs. att denna kvantitet årligen skulle kunna uttagas, utan att skogskapitalet minskades.

I verkligheten lär ej heller för hela vår virkesexport, till pappersmasseved och träkolstillverkning atga mer än 13 mill. m3, varemot c:a 16 mill. m3 åtgå till husbehov, och c:a 5 mill. m3 förfares i skogen.

Såsom önskvärda förutsättningar för en rätt användning av skogskapitalet måste därför framhållas: Rationell skogsvård, sörjande för betryggad återväxt, tillgodogörandet av skogsavfallet och besparingsåtgärder i fraga om det s. k. husbehovsvirket, som nu lärer på ett synnerligen slösaktigt sätt användas, såväl när det gäller bränslebehovets tillgodoseende som stängseländamål m. m.

En annan av våra betydande naturtillgångar och en, som därtill är oföränderlig, är vattnet i våra älvar och strömmar. Detta representerar ej blott kraft utan bjuder ock transportmöjligheter för speciellt vår skogshandtering.

Huru stor betydelsen i sistnämnda avseende är, framgår kanske bäst därav, att man räknar den sammanlagda läng¬

den av flottleder till icke mindre än c:a 30 000 km, dvs. 3/ av jordekvatorns längd, och utan dessa skulle över huvudtaget Norrlands och en hel del av Sydsveriges skogs industri ej vara tänkbar.

Sett i jämförelse med förhållanden pa andra platser i världen, från vilka en konkurrens med vår svenska skogsindustri kan tänkas äga rum nu eller framdeles, anses just tillvaron av dessa flottningsmöjligheter för oss bjuda fördelar, som icke kunna vinnas på de flesta andra håll, därmed ökande våra utsikter i vår tävlan å världsmarknaden.

Att flera av våra floder och sjöar jämväl hava ett stort värde som allmänna trafikleder behöver ej särskilt papekas

Kraft» och bränslefrågan.

Av oerhörd betydelse är emellertid vattnet i vara fall, i och för att i någon mån ge en föreställning därom till låter jag mig göra följande påpekanden:

Den totala krafttillgång, som finnes i hela Europa, har beräknats motsvara c:a 36 millioner turbinhästkrafter. Norge kommer därvid i främsta rummet med c:a 7x/2 millioner eller c:a 3 000 hkr per invånare, därnäst följer Sverige med c:a 63/4 millioner, motsvarande c:a 1 200 hkr per invånare. Av dessa 6^/4 millioner hästkrafter beräknas minst 3r/2 million hkr utbyggnadsvärdiga att tillgodogöras inom de närmaste 40 åren. I vilken mån resterande nära lika stora belopp skola kunna uttagas beror ju synbarligen på befintliga regleringsmöjligheters utnyttjande. Den föi närvarande installerade effekten kan beräknas till c:a 1 300 000 hkr.

Vattenkraftens utbyggande i största omfattning är där jämte nödvändig för att medverka till lösandet av vai bränslefråga, som uppenbarligen är en av de allra vikti gaste.

Den verksamhet, som alltjämt pågår för ett ökat nyttig görande av vattenkraften, såväl från statens som trån pri vata företagares sida, kan ej annat än väcka tillfreds ställelse.

Staten har därvid under kraftig ledning, som gjorts tr från all tyngande byråkratism, gått i spetsen, och det sätt varpå denna ledning, samtidigt med att den förstått at göra vattenkraftdistributionen till en räntabel affär, sök ett lojalt och befruktande samarbete med enskilda kraft företag, är väl värdt allt erkännande.

Det är att önska, att denna utveckling finge även framtiden pågå på liknande sätt, och att för utbyggande och distribution — vare sig statens eller enskild verksam het avses — inga nya hindrande, trångsynta bestämmelse måtte tillkomma, utan tvärtom eventuellt ännu kvarståendi avlägsnas.

Vår kraftfråga synes vi alltså kunna bättre än de flest: andra länder lösa tack vare vår vattenkraft. Beträffand» bränslefrågan är det som förut sagt icke lika gynnsam ställt. Bristen på tillräckliga mängder av inhemska fossil; bränslen — fasta eller flytande — har ju alltid tvinga oss till en betydande import därav. De ändamål, de avse äro ju kraftalstring, värme och lyse.

Den hittillsvarande totala bränsleimporten kan per nor malår beräknas till:

Antracit, koks och stenkol . . c:a 5 000 000 toi

Oljor: Div. brännoljor c:a 15 000 ton

Lysoljor . » 100 000 »

Bensin . » 15000 » » 130000 »

Summa 5 130 000 toi

En av de sakkunniga, som sökt närmare utreda, i va< mån importerade bränslen skulle kunna ersättas med vatten kraft, har kommit till det resultat, att, även om all n byggnadsvärdig vattenkraft omedelbart kunde utnyttjas