Teknisk tidskrift 1923

IO NOVEMBER 1923

TekniskTidskrift

ÅRGÅNG

53

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 45

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

INNEHÅLL: En del utländska standardiseringsatgärder för klassificering av stål, av ingenjör E. Fornander. — Det stora väg. motet 1 Stockholm den 15 och 16 oktober 1923, av major Ingemar Petersson. — Järnkontorets förmanskurser för gruv* och järnhandtering. Arosmässan. Notiser. — Tekniska föreningar. — Sammanträden.

EN DEL UTLÄNDSKA STANDARDISERINGSÅTGÄRDER FÖR KLASSIFICERING

AV STÅL.'

Av ingenjör

Uti flera av de stora industriländerna har man vidtagit åtgärder' för att uppställa enhetliga och för respektive länder gällande system för klassificering och numrering av stål.

Standardiseringskommissionerna uti de olika länderna hava tagit saken om hand och även i ett par fall redan lyckats att fa dylika system fastställda och av samtliga parter erkända som standard. Att ett sådant arbete faller inom verksamhetsområdet för ett lands industriella standardkommission är självfallet, ty uppställandet av ett enhetligt klassificeringssystem för stål är först och främst en standardiseringsåtgärd, därtill en åtgärd av ytterst delikat natur, som måste föras fram under största möjliga hänsynstagande till bade producenters och konsumenters intressen.

Till skillnad från den vanligast förekommande industriella standardiseringen, som avser att fastställa utförandet av vissa element, och bortgallra överflödiga utföringsformer gäller det i detta fall ej att föreskriva tillverkningen av vissa stålsorter och bortgallra mellanliggande kvaliteter, utan endast att fastställa ett visst system för stålsorternas numrering. Ett dylikt system måste tvärt- >m vara byggt sa, att det kan utsträckas i flera riktningar för att det skall bliva tillämpligt dels för alla nu förekommande stålsorter ävensom i en avlägsen framtid, då fabrikanterna uppfunnit nya metoder för framställning, legering ach värmebehandling, med andra ord, då helt nya stålsorter kommit till.

Fördelarna av ett enhetligt numreringssystem för stål ju i öppen dag, åtminstone när man ser med en köpares ögon. Ett enhetligt numreringssystem för stål ger köparen en klar överblick över tillgängliga lämpliga material och förenklar upphandlingen av den önskade varan. Man kan också i de flesta fall genom ett enkelt nummer, t. e. på en arbetsritning, en gång för alla ange den stålsort man önskar för ett visst ändamål, oberoende av från v ilket stålverk inköpet sedan sker.

T rots alla svårigheter, som äro förenade med denna traga, har dock Frankrike och Schweiz redan fastställt numreringssystem för stål. I Tyskland och Amerika arhetas ivrigt på att bringa ordning på detta område, övriga i-nnder hava ännu sina gamla metoder, dels uppställda av nskilda stålverk och dels av större sammanslutningar av konsumenter.

Här nedan lämnas en kort redogörelse för de franska nch schweiziska fastställda systemen samt för de framteg, som gjorts på detta område i Tyskland, England och

Amerika.

Föredrag vid avdelningens för Mekanik årsmöte den 27 okt. 1923.

45. s

E. Fornander.

Det franska systemet.

Den franska standardkommissionen utgav år 1920 sin standard för numrering av kolstål, vilken består av fem olika specifikationer av vilka var och en omfattar en särskild klass av kolstål.

Specifikationerna innehålla alla bestämmelser, som kunna anses nödvändiga för att identifiera en viss stålsort såsom: framställningsmetod, värmebehandling, draghållfasthet, förlängning, toleranser samt föreskrifter beträffande huru proven skola utföras.

Skillnaden mellan de olika klasserna är värmebehandlingen. Varje klass är dessutom uppdelad i underavdelningar med hänsyn till minimidraghållfastheten, angiven i kg/mm2. Specifikationerna äro som följer:

A2 — I — UF. Vanligt lagermaterial: min. draghållfasthet hos en utglödgad stång: 35, 40, 48, 55 och 70 kg/mm2.

Ao — 2 — UF. Stål, som levereras värmebehandlat: min. draghållfasthet hos en stång av detta material: 35, 4°, 4§> 55, 7°, 80, 90 och 100 kg/mm2.

A2 — 3 — UF. Stål, som skall värmebehandlas efter leveransen: min. draghållfasthet av en värmebehandlad stång: 60, 70, 80, 90, 100 och 115 kg/mm2.

A2 — 4 — UF. Stål med låg kolhalt för sätthärdning. Endast en grad. Inga bestämmelser för draghållfasthet.

A2 — 5 — UF. Stål med låg kolhalt, som ej härdas: min. draghållfasthet hos en utglödgad stång: 35 och 38 kg/mm2.

Uti stålbeteckningen ingår dessutom en av de följande fem bokstäverna, som känneteckna tillverkningsmetoden:

B för bessemerstål, C för degelstål, E för elektrostål, M för sur martin, T för basisk martin.

Numret för en viss sort kolstål innehåller ovannämnda data och i följande ordning: 1) specifikationens nummer; 2) tillverkningsmetoden; 3) draghållfastheten i kg/nun2.

T. e. A2 — 2 — UF — ■ M 80 betecknar sur martin, som undergått en viss värmebehandling innan det levererades och som har en draghållfasthet av minst 80 kg/mm2.

Det schweiziska systemet.

Schweiz har tillsvidare endast utfärdat en provisorisk standard för numrering av kolstål, nickelstål och kron - nickelstål. Systemet är byggt på stålets kemiska sammansättning och mekaniska egenskaper. Smidesjärn är även inrangerat under benämningen »stål».

Varje stålsort får en beteckning, i vilken ingår kemiska tecknen för de karakteriserade elementen.

Efter det kemiska tecknet införes i formeln en siffra, som anger medelprocenttalet i tiondels procent med vip:et ämnet ingått uti stålet. Därvid ges vissa toleranser, så att t. e. siffran 3 betecknar min. 0,25 och max. 0,35 procent.