Teknisk tidskrift 1923

382

TEKNISK TIDSKRIFT

8 dec. 1923

icke finnes någon möjlighet till modifieringar eller förändringar, även om nya metoder de gamla överlägsna skulle hava framkommit. Denna förmodan är emellertid ingalunda riktig, så länge industriell standardisering utföres efter praktiska och sunda principer. Industrien får nämligen icke fastlåsas vid status quo även om man måste söka åstadkomma reglering och stabilisering.

Själva ordet »standardisering» synes mig icke lyckligt valt, ty detta begrepp hänsyftar lätt på något oföränderligt, något för alla tider fastslaget. Sådana standard finnas visserligen, exempelvis standard för mått, vikt, tid, elektriska enheter m. m. Industriell standardisering är emellertid något helt annat och avser att fastställa detaljer, specifikationer m. m. med hänsyn till tidens fordringar och krav såsom ett rättesnöre vid uppköp och leveransavtal.

Några andra av den industriella standardiseringens huvuduppgifter äro att borteliminera material- och tidsförluster, vilka knappast kunna undvikas vid tillverkning av en mångfald nära överensstämmande storlekar och kvaliteter för samma ändamål, att fastställa dimensioner för sådana ersättnings- och reservdelar, där utbytbarhet är nödvändig eller ändamålsenlig och att fastställa standard för en industriell produkts utförande i och för åstadkommande av jämförbarhet. En annan viktig uppgift för den industriella standardiseringen är fastställande av definitioner å materialkvaliteter i och för möjliggörandet av enhetliga provningsmetoder. Standardisering åsyftar snabb och ekonomisk produktion till fördel för såväl producenter som konsumenter m. fl.

Genom reserv- och ersättningsdelars utbytbarhet medför standardiseringen för köparen den stora fördelen av en öppen marknad. Enhetliga specifikationer minska en hel del fabrikationsomkostnader, vilka i sista hand måste bäras av köparen. Jag behöver endast erinra om det förhållandet att utgifterna för ritningar och kostnadsförslag ofta bliva mycket kännbara på grund av betydelselösa och obehövliga variationer i specifikationer o. d. Genom standardisering kunna dylika omkostnader mycket ofta undvikas, utan att inkräkta på den konsulterande ingenjörens område eller på leveransens kvalitet.

En annan fråga, som tillhör standardiseringsområdet är utarbetandet av enhetlig och ändamålsenlig nomenklatur. Noggranna och tillförlitliga definitioner och termer i de kommersiella transaktionerna äro ofta av stor vikt och det är av icke ringa betydelse, att köparen och säljaren använda samma uttryck för samma sak. Härigenom kunna missförstånd förorsakande stora obehag och omkostnader undvikas och ett snabbt, tillförlitligt utbyte mellan producenter och konsumenter åstadkommas, även om dessa befinna sig fjärran från varandra. Jag vill här framhålla, att även om man fastställer vissa standard för detaljer eller specifikationer, berövas köparen därigenom icke möjlighet att kunna beställa en artikel på det sätt han helst önskar, även om utföringssättet icke skulle överensstämma med standard eller upptagas i någon specifikation. Köparen måste dock vid ett sådant tillfälle finna sig i att betala ett högre pris än för standardiserad vara, och det är säkerligen klokt, att så även är fallet.

Industriell standardisering skall förenkla och förenhet¬

liga industriens behov i största möjliga utsträckning. Man får dock härvid icke stirra sig blind på att uppnå idealet, även om man skulle kunna påvisa, huru detta skulle te sig. Man måste nämligen taga hänsyn till vedertaget bruk och förefintliga industriella resurser och utrustningar, så att icke onödiga ekonomiska uppoffringar behöva göras. En av huvudfordringarna på standardiserade industriprodukter är nämligen, att dessa i tillverkningen ställa sig ekono- i miskt och kvalitativt överlägsna. Denna synpunkt måste ställas i förgrunden, och man får därför ibland nöja sig med att fastställa standard och specifikationer, som kanske icke äro fullt idealiska, men som representera det bästa och lämpligaste som under förevarande förhållanden står att uppnå.

Givetvis måste dock en standard eller en specifikation, som fastställes, erbjuda en viss stabilisering på området för att industrien över huvud taget skall mottaga densamma med förtroende och icke riskera att snart ånyo behöva övergiva densamma för någonting nytt. Fastställda standard skola därför representera ett jämviktsläge, så att en eventuell revision först kan motiveras av nya erfarenheter, samlade under tillräckligt lång tidsperiod. Det åligger naturligtvis varje standardiseringsorganisation att se till att fastställda standard eller specifikationer utarbetas så omsorgsfullt, att befogade förslag till ändringar bliva svåra att framställa. Genomföres standardisering enligt dessa principer kan resultatet aldrig bliva ett industriens förstelnande, tvärtom kommer standardiseringen att befrämja verkliga förbättringar och industriens utveckling. Jag vill även framhålla, att vid standardiseringsarbeten måste man taga hänsyn till psykologiska faktorer likaväl som till tekniska, ja i den utsträckning, enligt mitt förmenande, att om de senare sättas till i böra de förra sättas till 4. De tekniska momenten äro i allmänhet så väl kända och erkända, att denna del av problemet kan sägas vila på absoluta fakta. De medverkande psykologiska momenten återigen äro för oss för närvarande ganska främmande, varför rent individuella uppfattningar ej få förbises även om ibland sådana framkomma som synas ha mycket litet med varandra att göra. Standardisering är en vetenskap helt för sig, och man bör icke förundra sig över om dess principer endast kunna utveckla sig relativt långsamt. Då emellertid standardiseringens stora betydelse icke längre torde underkännas har denna rörelse numera en bättre jordmån att kunna utveckla sig i.

För att en standard eller en specifikation skall hava stadigvarande värde för industrien måste den vara sådan, att industrien själv önskar densamma. Standardiseringsförslag böra därför utgå ifrån industrien själv eller från dem, som hava med det industriella maskineriet och den industriella organisationen att göra. De vetenskapliga och tekniska experterna måste dock medverka vid den konstruktiva kritiken för att få resp. frågor allsidigt bedömda, innan beslut fattas.

I länder där industrien är organiserad på så sätt att olika industrigrupper, åtminstone de viktigaste, äga specialsammanslutningar blir standardiseringsspörsmålet relativt lätt. I Finnas däremot icke dylika organisationer måste inom de resp. grupper, som önska standardisering, tekniska kommittéer bildas. (Forts.)

FÖRBRÄNNINGSMOTORERNA Å FISKERI-UTSTÄLLNINGEN

I BOULOGNE-SUR-MER 1923.

Under veckan 9 — 16 sept. 1923 avhölls i den livliga hamnstaden Boulogne-sur-mer vid Engelska kanalen en imponerande fiskeriutställning i samband med en samtidigt därstädes pågående internationell fiskerikongress. Det hela

var ett led i den propaganda, som även i Frankrike — liksom i vårt land — numer bedrives för att öka fiskkonsumtionen och därigenom såväl höja fiskarebefolkningens utkomstmöjligheter som förbättra i stort sett landets själv-