Teknisk tidskrift 1923

ig MAJ 1923

TekniskTidskrift

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 20

ÅRGÅNG

53

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

INNEHÅLL: Industriell ekonomi vid Tekniska högskolan och vid amerikanska högskolor. — Några ord om radiotelegrafi och radiotelefoni, av byrådirektör J. Gunnar Holmström. — Notiser. — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Platsförmedling. — Sammanträden.

INDUSTRIELL EKONOMI VID TEKNISKA HÖGSKOLAN OCH VID AMERIKANSKA

HÖGSKOLOR.

Vid Tekniska högskolan i Stockholm lägges huvudvikten vid den tekniskt-vetenskapliga utbildningen, och undervisningen i ekonomiska och sociala ämnen komma först i andra eller tredje planet. Man motiverar nog detta därmed, att kunskapen i de tekniska vetenskaperna äro viktigast, då det gäller att föra tekniken inom industri och byggnadskonst framåt. Detta är givetvis sant, men å andra sidan är det nödvändigt att hava ekonomiskt tränade ingenjörer, arbetsledare och chefer för att bäst kunna utnyttja och i praktiken omsätta de genom vetenskapen vunna framstegen. Den producerande industriens mål är ekonomisk vinst, och vid nyanläggningar gäller det att omsätta pengar i materiella värden på mest effektiva sätt. Anläggandet av ekonomiska synpunkter vid sidan om tekniska är därför här av allra största vikt. Med den utveckling, som industrien fått, och de svårigheter, som denna har att kämpa mot till följd av det moderna samhällets komplicerade förhållanden, har följt, att större fordringar än tillförne måste ställas på företagens ledande män. Utvecklingen har ju också redan gått så långt, att man är beredd att även inrangera organisatörens och arbetsledarens arbete inom vetenskapernas råmärken, därigenom skapande en industrivetenskap eller arbetets vetenskap. Nu kan man kanske tycka, att ingenjören lättast och bäst förkovrar sig inom dessa områden, sedan han kommit ut i praktiken. Faran härvid är, att han endast lär sig detaljerna samt de former, som utvecklats och tillämpas vid det egna företaget, och att harf ej får den rätta överblicken över problemet i dess hela vidd. Han är okunnig om de ledande principerna, vilka bäst skulle hava meddelats honom i föreläsningssalarna.

Hitintills hava teknologerna vid vår högskola icke i allmänhet ägnat ett sådant ämne som industriell ekonomi något större intresse. Detta får dock knappast tolkas så, att håg saknas för hithörande problem. Vid en skola med så stort arbetskvantum som Tekniska högskolan, där de obligatoriska ämnena äro så många, utvecklar sig småningom en viss »studieteknik», varmed förf. menar, att det arbete, som nedlägges på de olika ämnena, ofta tördelas icke med hänsyn till intresse utan fastmer till ämnets plats å schemat och resp. lärares fordringar för betyg. Ett ämne, som behandlas vid kvällsföreläsningar, kan sällan påräkna något större »intresse», även om det är aldrig så givande. Om industriell ekonomi och närstående ämnen gåvos en större omfattning, är det icke osannolikt, att teknologens håg mera än nu skulle fängslas av dessa viktiga ämnen. Att de äga stor betydelse torde vara odisputabelt, ty varje ingenjör, som ägnar sig åt praktisk verksamhet, ställes inför lösandet av problem av mer eller mindre ekonomisk natur.

De ämnen vid vår tekniska högskola, som avses i detta sammanhang, äro rättskunskap, nationalekonomi, industriell ekonomi, hygien- och bokföring. Industriell ekonomi, så¬

som det uppfattas vid Tekniska högskolan, är icke ett ämne utan en ämneskombination, i vilken ingå sådana fristående ämnen som organisation och arbetsledning, självkostnadsberäkningar och statistik. Hygien och bokföring ha i motsats härtill icke inrangerats under det vidtomfattande begreppet industriell ekonomi, ehuru dessa ämnen kanske äro av mindre betydelse än de ovan anförda. Bokföring är vid högskolan till skillnad från de övriga ett frivilligt läroämne.

Vid en jämförelse mellan de förhållanden som råda vid Tekniska högskolan och vid amerikanska läroanstalter av motsvarande slag måste man ihågkomma den skillnad, som förefinnes mellan svensk och stora delar av amerikansk industri. Ingenjörsutbildningen måste nämligen anpassas efter industriens behov. Inom Förenta staternas storindustri har på grund av arbetenas stora omfattning en långt gående specialisering och arbetsfördelning blivit nödvändig. I laboratorierna och på konstruktionskontoren finner man de tekniskt-vetenskapligt skolade ingenjörerna. I organisationsavdelningarna, inom försäljningen och bland dem, som närmast hava hand om driften, finner man män, som vid sidan av ingenjörs allmänbildning äga speciell kännedom om ekonomiska och affärstekniska förhållanden. Denna senare kategori har i Amerika ett synnerligen rikt arbetsfält, och det är därför icke förvånande, om de tekniska läroanstalterna sökt att på bästa sätt ordna dessa ingenjörers utbildning.

Såsom goda exempel på vad som i detta avseende gjorts i Förenta staterna torde kunna tagas Massachusetts Institute of Technology, landets förnämsta tekniska högskola, och Columbia University i New York, vilket är ett av de största universiteten och som bland sina många fakulteter även upptager den ingenjörsvetenskapliga. Vid båda dessa högskolor ha inrättats fackavdelningar, där huvudvikten lägges vid ekonomiska och sociala ämnen. Den förstnämnda läroanstalten erbjuder eleverna, sedan de genomgått första årskursen, vilken är gemensam för alla fackskolorna, en treårig utbildning i »engineering administration» med studieriktning inom väg- och vattenbyggnads-, mekaniska och elektriska (sammanslagna) samt kemiska facken. Skillnaden mellan dessa studieriktningar ligger nästan uteslutande i de ingenjörsvetenskapliga ämnena. Dessa äro valda så, att de utexaminerade vid behov även skola kunna taga anställningar, som i regel endast stå öppna för dem, som fått en rent teknisk utbildning. Gemensamma för alla studieriktningarna äro under andra året följande ämnen: bokföringsteknik, engelska och historia samt nationalekonomi. A schemat för det tredje året finnas upptagna följande gemensamma ämnen: banklära, engelska, industriell organisation, arbetareproblem, avfattning av rapporter och utlåtanden samt statistik. Slutligen läses under det fjärde och sista året: rättskunskap, affärs- och arbetsledning samt självkostnadsberäkningar.