Teknisk tidskrift 1923

SEPTEMBER

1923

TekniskTidskrift

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 35

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

ÅRGÅNG

53

NNEHÅLL: Jubileumsutställningens ingenjörsvecka och dess högtidsdag. — De tekniska läroverkens undervisningsplaner. — Internationella vagkongressen 1 Sevilla 1923, av förste byråingenjör Axel Valsinger. — Ekonomisk översikt. — Litteratur. —

Tekniska föreningar. — Notiser.

JUBILEUMSUTSTÄLLNINGENS INGENJÖRSVECKA OCH DESS HÖGTIDSDAG.

ngenjörsveckan i Göteborg den 6— n augusti har obestridligen förlupit på ett sätt, som kan anses motsvara ifen högt ställda förväntningar. De många olika mötesommittéer, vilka, utan att besväras av några tryckande and för inbördes hänsyntagande, haft ansvaret för det 5-tal större och mindre fackkongresser, som ägt rum ider veckan, hava påtagligen i ädel tävlan lyckats åstadomma och genomföra mötesprogram, vilka var för sig hög grad uppskattats och anslutningen har genomgående lrit mycket tillfredsställande, särskilt i betraktande av de minst för ingenjörerna rätt bistra konjunkturerna.

En olägenhet medförde dock den mycket uppdelade •ganisationen, därigenom att de olika fackmötena fingo bördes rätt olika karaktär. Elektroteknikernas samt väg- :h vattenbyggarnas möten voro sålunda nordiska, medan i övriga facken hade endast svenska deltagare, i flera 11 uteslutande medlemmar av en enda förening. Vid amtida anordnande av en liknande mötesserie torde böra tersträvas, att enhetligheten tillgodoses i möjligaste mån, så 1 vida att för samtliga huvudfack inom ingenjörskonsten >ngresserna få samma räckvidd. I ett par fall hade även ötesprogrammen för inbördes närstående fack kommit t täcka varandra på ett sätt, som ej var fullt idealiskt, stort sett gick emellertid det hela som sagt av stapeln i ett för organisatörerna mycket hedrande sätt. En galunda oviktig faktor i avseende på utflykterna i samind med mötena var att vädrets makter voro överväinde gunstiga.

Onsdagen den 8 augusti, som anslagits till samlingsdag r deltagarna i alla specialmötena, »Ingenjörsveckans hög-Isdag», öppnades sammanträdet å stora kongresshallen rax efter kl. 10 f. m. av Tekniska samfundets ordfönde, Svenska teknologföreningens förste vice ordförande, rektör Hugo Hammar med ett temperamentsfullt hälsngstal, vari erinrades om det första allmänna teknikerötet i Göteborg 1891 samt dess efterföljare i Malmö '96, i Gävle 1901 och i Norrköping 1906, ävenm om det stora nordiska teknikermötet i Stockholm ;97 och Baltiska ingenjörskongressen i Malmö 1914. ilaren framhöll, att utvecklingen ledt till en allt längre sträckt sektionsuppdelning vid dylika möten och ökad ilvständighet för de olika fackens framträdande. Att i iteborg i år anordna en allmän baltisk eller nordisk ^enjörskongress hade varit uteslutet redan på grund av . »ileumsutställningens karaktär. Dess exportavdelning tar framför allt sikte på de transmarina länderna, till vilka eriges industri har förbindelser genom Göteborg, dess mn, dess rederier och dess köpmän. Internationella ngresser för samtliga ingenjörsfack hade, så vidt tala- 11 hade sig bekant, hittills kommit till stånd endast i llionstäder och med anslutning till världsutställningar.

1 uppdelning i specialkongresser hade efter samråd mel- 1 Sv. teknolog föreningen och Tekniska samfundet i Göterg befunnits vara den lämpligaste formen för samlande

av teknikens män till jubileumsutställningen. För den gemensamma högtidsdagen hade å programmet upptagits endast ett överläggningsämne : frågan om » Betingelserna för utvecklingen av svenskt näringsliv» . Även om man kunde säga, att varje medborgare i samhället ger sitt arbete i näringarnas intresse, ville talaren påstå, att ingen yrkesklass har att så som ingenjörerna av alla fack ägna sig åt samtliga näringars förutsättningar och utveckling samt deras tekniska hjälpmedel.

Att leda dagens förhandlingar utsågs Svenska teknologföreningens ordförande, distriktschef C. A. Schultz samt till sekreterare byråchef K. A. Fröman och professor Gösta Bodman.

Sedan ordföranden meddelat, att ett hyllningstelegram å de församlade ingenjörernas vägnar avsändts till H. Maj:t Konungen, överlämnades ordet till överingenjören fil. dr Ivar Svedberg, som över ovannämnda ämne höll ett med spänt intresse åhört och med livligt bifall mottagit föredrag, intaget i T. T. häftet 32.

I anslutning till föredraget framställde direktören fil. dr Gustaf Dalén » Några synpunkter på valutafrågan och dess inverkan på värt näringsliv », därvid särskilt betonande vikten av att ingenjörerna mer än hittills visa intresse för nationalekonomiska frågor och ägna sin uppmärksamhet åt vårt valutaproblems dominerande betydelse för landets industriella liv. Med hänvisning till ett diagram över sedelstockens, diskontots och guldreservens växlingar under kristiden påvisade tal., att det medel att reglera myntvärdet, som riksbanken äger i ett varierande av diskontot, icke tillfredsställande utnyttjats. När guldvärdet, sedan riksbankens skyldighet att med guld inlösa sedlar upphört, visade tendenser att stiga över sedelvärdet, borde diskontot hava höjts; i stället sänktes det, varigenom vår valuta sjönk ytterligare. Den konstgjorda stimulans, som näringslivet därigenom erhöll, blev så mycket farligare, emedan samtidigt åttatimmarslagen trädde i kraft. Då vi så kommit in på det låga myntvärdet, gällde det om man skulle söka stabilisera detta eller sträva till en återgång till det gamla värdet. Riksdagen uttalade sig för en långsam och försiktig deflation. Denna blev emellertid i stället synnerligen våldsam och hade till följd, att en mängd industriföretag, ej blott de av kristidstyp utan även sunda och välskötta bolag, stupade. I)å det funnes anledning tro att guldvärdet nu skulle bliva mera stadigt, hoppades tal., att såsom även från riksbankens sida ställts i utsikt, penningvärdet skulle, till gagn för allt sundt affärsliv, stabiliseras. Sammanträdet avslutades vid r/2 1 -tiden.

Den stora kongresshallen visade sig, trots att de 5 å 600 närvarande ej ens till hälften fyllde lokalen, vara i akustiskt avseende ganska tillfredsställande. För att förstärka ljudet hade emellertid genom civilingenjör C. J. Atterbergs försorg å talarstolen uppställts ett par mikrofoner, inkopplade till en högtelefonanläggning med fyra på estradens sidor uppställda ljudtrattar. Denna anordning fun-

35. i**