Sida 183
Gatutrafiken mellan de norra och södra stadsdelarna i Stockholm
16 juni 1923
ALLMÄNNA AVDELNINGEN
183
axeringsvärderade till 928 000 kronor. Kvarteret Memlon upptages dels av ett större komplex, ägt av staten )ch taxeringsvärderat till 585 000 kronor, samt dels av m utmed Köttorget belägen 1 -vånings huslänga, ägd av ;taden och taxeringsvärderad till c:a 100 000 kronor. Samnanlagda taxeringsvärdet av de hus, som skulle vara dömda ill rivning, uppgår alltså till ungefär i,6 millioner kronor.
Denna summa borde väl icke verka avskräckande, och ag tror icke, att man med fog skall kunna säga, att man med de nämnda husens rivning förstör oersättliga värden iv något slag.
För att den nya trafikleden skall bliva fullgod, fordras emellertid vidare att vissa justeringar vid Munkbro- och Kornhamnstorgen vidtagas.
Passet mellan Munkbrotorget och Munkbrogatan är t. e. au endast 1 2 meter bredt, men genom tillvaratagande av det utrymme, som finnes mellan kanalen och gatan, dvs. å kajplanet, kan man erhålla en minimibredd av 16 meter å gatan vid nämnda pass. Kajplanet, som vid Munkbrogatan ligger c:a 1,3 meter och vid Riddarholmsbron c:a 3,9 meter lägre än gatan, bör alltså höjas och utläggas till gångbana.
En detalj, som ingalunda är oviktig för den nya trafikledens utnyttjande, är det sätt, varpå det s. k. Bergstrahlska huset i hörnet av Munkbro- och Riddarhustorgen kommer att behandlas i framtiden. Den del av detta huskomplex som ligger utmed Stora Nygatan, byggdes år 1644 av riksrådet Erik Ryning. På 1770-talet vandaliserades emellertid detta hus av dåvarande ägaren, assessor Bf.rgstrahl, bl. a. genom tillbyggandet av 2 -våningshuset utmed de nyssnämnda torgen. Denna tillbyggnad är numera mer än fallfärdig. I gatutrafikens intresse ligger det, att den jämnas med marken, ty behovet av »fri sikt» är här verkligen ganska stort. En lämpligt utformad plantering skulle nog vara till större glädje på denna plats.
Vid Kornhamnstorg, slutligen, bör den ålderdomsskröpliga kajen ersättas med en ny, placerad så långt ut att ordentligt utrymme för de olika trafikbehoven erhålles.
Vidtagas alltså de här nämnda ändringarna, torde man hava skapat en välbehövlig motsvarighet till Skeppsbron och en så god ersättning för Nygatorna som de lokala förhållandena medgiva.
Vad så beträffar en eventuell breddning av slussbroarna och Karl Johans torg, är en sådan kanske icke ekonomiskt oöverkomlig. Däremot anser jag, att den måste bliva av
relativt litet värde, ty det lär nog vara och förbliva en omöjlighet att på ett tillfredsställande sätt kunna leda fram trafik av den storleksgrad, det här är fråga om, över en enda punkt.
Under alla omständigheter kan man alltså icke med tillrådliga medel omdana den nuvarande västliga genomfartsleden i dess helhet, så att den förmår uppfylla de krav, man nu eller i en nära framtid måste ställa på densamma.
Det finnes tydligen endast en väg ut ur svårigheterna. Och det är att icke blott vidtaga sådana förändringar i Stadsholmens gatunät som här föreslagits, utan även bygga nya genomfartsleder väster om den nuvarande.
Nya trafikleder krävas.
De platser, vilka då kunna tänkas ifrågakomma, äro mellan Klara strand och Söder Mälarstrand över Riddarholmens östra och Stadsholmens västra del, samt mellan Smedsudden1 och Söder Mälarstrand över Långholmen.
En trafikled mellan Klara strand och Söder Mälarstrand över Riddarholmen skulle komma att gå fram över områden, vilka ur kulturhistorisk och estetisk synpunkt äro synnerligen värdefulla och därmed också ur teknisk synpunkt mycket svårhandterliga.
Som bekant har frågan om denna genomfartsleds utseende sedan lång tid tillbaka — och särskilt i samband med Stockholms bangårdsfråga — varit föremål för fackmäns och lekmäns behandling och synnerliga omtanke. Det är emellertid icke min avsikt att här ingå på denna fråga. Jag vill endast påpeka två saker, nämligen dels att den nya trafikleden av utrymmes-, trafiktekniska och ekonomiska skäl bör upplåtas endast för hastiggående trafik, dvs. motordrivna fordon, och dels att, huru denna trafikled än må anordnas, en slutgiltig lösning av den segslitna frågan om förbättrade gatuförbindelser mellan de norra och södra stadsdelarna därmed dock aldrig kan vara given, enär en stad av Stockholms storleksgrad omöjligt kan vara betjänad av att hava sina huvudtrafikleder sammanträngda till praktiskt taget en enda plats.
Förr eller senare måste därför en gatutrafikled mellan Smedsudden och Söder Mälarstrand över Långholmen komma till stånd och ju fortare man vänjer sig vid denna tanke samt vidtager sina mått och steg därefter, desto bättre för staden och dess utveckling.
1 Belägen 2 km väster om Riddarholmen.
ELEKTRISK ENERGI
Av överingenjör Elektriska ångpannor.
Emellertid kan den elektriska energien under vissa förhållanden konkurrera med stenkol som värmekälla även utan att någon så väsentlig skillnad förefinnes mellan ugnarnas egenskaper — nämligen då det rör sig om ren överskottskraft, som icke kan på annat sätt nyttiggöras. Sådan överskottskraft disponerar nästan varje vattenkraftverk i icke fullständigt reglerade vattendrag en del av året kontinuerligt samt söndagsdygnen resp. vissa tider varje dygn — beroende av huruvida veckomagasin resp. dygnsmagasin finnes eller ej. I många fall disponerar en kraftabonnent ett visst effektbelopp mot fix årsavgift eller mot grundpris plus en mycket låg förbrukningsavgift. Det kan under sådana förhållanden vara god ekonomi för honom att utnyttja detta kraftbelopp så konstant som möjligt genom att »fylla ut gropar i belastningskurvan». Tillvaratagande av sådan överloppsenergi kan ske i nästan obegränsad om fatt-
SOM VÄRMEKÄLLA.
orsten Holmgren.
(Forts. fr. sid. 179.)
ning med ångpannor eller varmvattenpannor automatiskt, om så behöves.
För sådana ändamål har på senare år utvecklats en rad olika pannkonstruktioner ej blott i vart land utan även t. e. i Tyskland och Schweiz, där tillvaratagandet av överskottsenergi från vattenkraftverk är lika aktuellt som hos oss. Zeitschrift des Vereines Deutscher Ingenieure för 6 jan. 1923 innehåller en redogörelse av Zeulman lör de på kontinenten använda panntyperna och detaljer i deras konstruktion. Här i landet har emellertid särskilt elektriska aktiebolaget Volta gått egna vägar vid utvecklandet av den elektriska ångpannan och nått beaktansvärda resultat. Bland de i vårt land nu använda elektriska panntyperna brukar man skilja mellan lågspänningspannor och högspänningspannor.
Den förra typen kännetecknas därav, att omsättningen av elektrisk energi i värme försiggår i metallmotstånd,
Källa: Internet Archive ·