Teknisk tidskrift 1923

: AUG. 1923

ALLMÄNNA AVDELNINGEN

243

AUTOMOBILKLUBBENS VÄGINSTITUT.

I Nya Dagligt Allehanda för den 28 juli har kapten I. N. Pallin tagit till orda i fråga om K. A. K:s vägistitut. Artikeln är närmast föranledd av Svenska vägjreningens yttrande efter remiss över K. A. K:s underåniga framställning att av automobilskattemedel erhålla ett nslag av 150000 kr. till sitt väginstitut. Vägföreningen ar därvid bl. a. uttalat bekymmer över den enligt förningens mening inträdda splittringen i det tekniska utedningsarbetet i vägfrågan.

Efter ett inledande erkännande av automobilklubbens beömvärda åtgärd att ställa 50 000 kr. till förfogande för iniittande av ett väginstitut gör kapten Pallin gällande, att vad om i dagligt tal benämnes vägfrågan, är ur teknisk synpunkt els en vagnfråga dels en vägfråga. Representanterna för agnen kräva nämligen de bästa och starkaste vägar, som unna fås utan hänsyn till väghållningskostnaden, under det tt representanterna för vägen vilja ha så lätta och ömsinta agnar som möjligt utan hänsyn till trafikkostnaderna. K. A. K. nges ha ett bestämt intresse, att till automobilägarnas gagn ramdriva möjligast förstklassiga vägar med bortseende från ostnaderna, som uppdelas på landets samtliga skattedragande lvånare, vare sig de äro motormän eller ej.

I anslutning härtill framhålles, att K. A. K:s väginstitut i uvudsak borde ha inskränkt sig till vagnfrågans handlägging. Ett väginstitut har enligt författarens uppfattning sin itta plats inom Svenska vägföreningen, som representerar det llmänna intresset i vägfrågan, eller inom Svenska teknologjreningens avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst, som ireträder den tekniskt vetenskapliga sakkunskapen på områet. Alternativt kund« tagas under övervägande att låta ett äginstitut sortera under Väg- och vattenbygguadsstyrelsen eller tätens provningsanstalt, varvid samarbete borde etableras med itresserade institutioner, föreningar och klubbar av enskild atur. Författaren anger därjämte, att det tillkommer riksdaen pröva, att de automobilskattemedel, som eventuellt ställas 11 förfogande för vägtekniskt forskningsarbete, användas på i 11a avseenden bästa möjliga sätt.

Teknisk tidskrift saknar anledning att nu närmare ingå >å väg frågans uppdelning i en »vagnfråga» och en »vägråga»; osannolikt är väl emellertid, att i detta fall orsak >ch verkan (bilens nötning å vägen och vice versa vägens averkan på biltslitaget) med framgång skola låta sig belandlas som två alltför fristående problem.

Några rader beträffande automobilklubbens väginstitut, ch den utveckling som kan tänkas av detta, torde därelot vara motiverade i anslutning till kapten Pali.ins arikel.

K. A. K:s väginstitut består (såsom meddelats i T, T. r. 7. 1923) av 1 1 st. medlemmar, varav automobilklubben tser ordföranden och fem ledamöter samt Ingeniörsvetenkapsakademien, Statens provningsanstalt, Svenska tekno-Dgföreningen, Svenska vägföreningen samt Väg- och vattenyggnadsstyrelsen en medlem. Institutet har dessutom nställt bl. a. en väg- och vattenbyggnadsingenjör som sereterare. Denne torde det åligga att vara den sammanållande kraften beträffande själva det tekniska utredningsrbetet, varför institutet i varje särskilt fall lär avse att nlita den speciella sakkunskap, som kan finnas att tillgå ä olika områden. Omedelbart efter institutets tillkomst pplades ett mycket omfattande program för dess verktmhet, omspännande snart sagt hela den tekniska delen v vägfrågan i alla dess faser.

Söker man, i första hand utan hänsynstagande till de amn som konstituera väginstitutet, bilda sig en uppittning om den sakkunskap och det intresse dessa avses ‘presentera, så ger det sig självfallet att ingeniörsveten-Kapsakademiens representant skall företräda de allmänna »npunkterna beträffande tekniskt forskningsarbetes orga¬

nisation och bedrivande, provningsanstaltens tillhandagå med initiativ och sakkunskap rörande provning och utexperimenterandet av vägmaterialier m. m., teknologföreningens och vägföreningens representanter företräda närmast vägbyggarens tekniska och ekonomiska synpunkter samt den erfarenhet, som hittills är samlad på området. Vägoch vattenbyggnadsstyrelsens ombud företräder enahanda synpunkter och därutöver de statliga. Automobilklubbens representanter ingå i institutet såsom trafikanternas och de modärna vägfordonens ombud och ordföranden såsom den sammanhållande och representativa kraften.

Med hänsynstagande till de personer som beredvilligt ställt sig till förfogande, så måste sägas att väginstitutet lyckats inom för dess sammansättning uppdragna linjer förvärva av det yppersta, som står att uppbringa, varigenom det tillförts såväl avsedd sakkunskap som framför allt moget omdöme och allmän förfarenhet. Väginstitutets tillkomst torde också ha hälsats med allmän tillfredsställelse av alla för vägfrågan intresserade parter.

Söker man sedan bedöma i vad mån institutets konstruktiva sammansättning är lämplig med hänsyn till föreliggande arbetsprogram, fäster man sig genast vid, att antalet representanter som företräda själva huvudfrågan — den modärna vägtekniken — äro förhållandevis fåtaliga. Detta är emellertid en automobilklubbens inre angelägenhet, så länge dess väginstitut arbetar med egna medel.

Med ovan angivna omfattande program har väginstitutet jämte andra på vägfrågans tekniska område arbetande korporationer anmält sig såsom sökande till automobilskattemedel för fullföljande av sina undersökningar, varvid det av institutet för en tidrymd av fem år äskade beloppet tre gånger överstiger dess grundplåt, varför dess verksamhet till den väsentligt övervägande delen synes komma att bedrivas med statsmedel. En självfallen norm vid beviljande av statsmedel för undersökningar och utredningar är att, med undvikande av dubbelarbete, i varje särskilt fall lämna understöd åt för viss undersökning mest kvalificerad sökande. Det torde därför vara ofrånkomligt att en närmare precisering äger rum av de arbetsuppgifter, som de intresserade korporationerna i första hand avse att taga itu med. Från teknologföreningens sida har detta angivits vara till att börja med frostens inverkan på vägarna, en fråga som ju i alldeles särskild grad är vital för våra vägar, och som hittills knappast varit föremål för systematisk behandling.

De erfarenheter, som gjorts i andra länder beträffande tekniskt forskningsarbete på vägområdet, ge vid handen, att för ett nöjaktigt genomplöjande inom rimlig tid av föreliggande eftersatta problem erfordras samfällt och sam ordnat arbete av alla till buds stående goda krafter, med en allmänt erkänd auktoritativ och sakkunnig korporation som sammanhållande och arbetsfördelande organ.

Någon sådan dirigerande korporation i likhet med exempelvis Svenska industriens standardiseringskommission eller kraft- och bränslerådet, saknas ännu pä det vägtekniska området. Det vill emellertid synas som om K. A. K:s väginstitut lätt nog skulle kunna ombildas härför.

Det erfordras emellertid därvid, att automobilklubben i viss utsträckniug uppger sitt dominerande inflytande, vilket ej kan synas orimligt, sedan det, såsom ovan angivits, visat sig, att statsmedel i alldeles övervägande grad kommer att erfordras för arbetet. Av klubben till förfogande ställda medel böra självfallet i första hand efter klubbens eget beprövande disponeras för sådana utredningar och undersökningar, som äro av särskilt intresse för automobilisterna (exempelvis fjäderfrågan, fordonets ekonomi m m.)