Sida 253
Ekonomisk översikt
8 AUGUSTI
1923
TekniskTidskrift
UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGFÖRENINGEN
ALLMÄNNA AVDELNINGEN 33
Huvudredaktör: CARL KLEMAN
ÅRGÅNG
53
N NEHÅLL: De tekniska läroverkens undervisningsplaner. — Internationella vägkongressen i Sevilla 1923, av förste byråingenjören A. Valsinger. — Robert Åkerdahl — Insändt. — Notiser.
DE TEKNISKA LÄROVERKENS UNDERVISNINGSPLANER.
[nr 2 av Teknisk tidskrift för i år har undervisningsrådet N. Fredriksson redogjort för de åtgärder, som vidigits av skolöverstyrelsen för att söka utröna industriens ch de praktiskt verksamma ingenjörernas krav och önskelål beträffande våra tekniska läroverks undervisningsplaer. Dessa torde i anslutning till skolöverstyrelsens initia- :v komma att under höstens lopp upptagas till behand-
!ng inom en del av våra tekniska föreningar. För att mellertid redan nu få fram en del synpunkter på denna iktiga fråga öppna vi härmed tidskriftens spalter för korlre inlägg av mera allmänt intresse och börja därvid med tt uttalande av lektorn i maskinlära vid Elektrotekniska ickskolan i Västerås Martin Lien om
Matematiken och våra tekniska läroverk.
Bland ingenjörer, såväl högskoleingenjörer som andra, ^cks den uppfattningen vara rätt allmän, att kännedom m grunderna av differential- och integralkalkylen, vad inenjörer i allmänhet beträffar, är skäligen onödig. Som käl för denna uppfattning framhålles, att vederbörande i itt praktiska arbete sällan eller aldrig behövt tillgripa enna del av matematiken. En, ehuru omedvetet, bidraande orsak till uppfattningen ifråga särskilt hos ingenirer med lägre utbildning, är sannolikt också oförmågan tt tillämpa differential- och integralkalkylen på de tekiska ämnena, enär denna förut i skolorna införts på så ent stadium, att tillämpningsämnena i det närmaste avlutats och detta då uteslutande med tillhjälp av vanlig lementär matematik.
Varför jag nu upptar detta spörsmål till behandling 'eror därpå, att frågan, vad de tekniska läroverken beräfifar, för närvarande är aktuell. De provisoriska studie- »laner för tekniska gymnasier och fackskolor, som nu illämpas, skola underkastas revision, och industrier och ekniska sammanslutningar ha därvid satts i tillfälle att äreslå eventuella ändringar, i syfte att fullt anpassa skolarmerna efter industriens nuvarande ståndpunkt och betov. I samband härmed har från teknikerhåll planer ramkastats att beskära matematikundervisningen, och är let härvid de i inledningen anförda synpunkterna, som arit utslagsgivande. En ändring mera ägnad att försvåra >ch försämra undervisningen kan näppeligen ifrågasättas.
När undervisningen i differential- och integralkalkyl först nfördes i de tekniska läroverken, skedde det som frivilligt mne, men undervisningen har sedermera inordnats i den »bligatoriska kursen. Facklärarna (här de ingenjörsutbillade lärarna) försökte nog i början motsätta sig detta utlag av »bornerad akademisk uppfattning», men torde nunera med enstaka undantag vara de sista, som skulle mska en återgång till det gamla. För oss lärare är det vårt att fatta, huru vi på den korta tid, som står oss till
buds, skulle kunna på ett enkelt men ändock logiskt tillfredsställande sätt genomgå de stora kurserna i tekniska ämnen utan att använda elementen av differential- och integralkalkylen. Kraven på inskränkning i matematikundervisningen vittna också om att vederbörande sakna pedagogisk erfarenhet.
Den kurs i differential- och integralkalkyl, som behöver genomgås, är långt mindre, än man i allmänhet föreställer sig. Matematiken behöver ej heller ökat utrymme på schemat, enär åtskilligt av de gamla kurserna kan utrangeras eller genomgås betydligt enklare och lättfattligare, sedan nödig kännedom vunnits om differential- och integralkalkylen. Vidare få eleverna inom tillämpningsämnena rikligt tillfälle att genom lösande av praktiska problem skaffa sig den behövliga rutinen. Den elementära matematiken vimlar av ett otal metoder (knep) och formler, som snart glömmas bort, så är icke fallet med differential- och integralkalkylen.
Framställningen inom tillämpningsämnena vinner i klarhet, genom att kvasibevis med mer eller mindre långsökta maskerade integrationer undvikas. Framför allt vinner man avsevärd tid genom möjligheten att nå generella resultat. Med vanliga elementära metoder ser man sig däremot nödsakad att angripa synnerligen speciella fall och får sedan ur dessa draga mer eller mindre säkra slutsatser om de allmännare fallen, alltså synnerligen tidsödande och föga övertygande metoder.
' Differential- och integralkalkylens fördelar berättiga därför mer än väl, att undervisning meddelas däri, även om samtliga elever i sitt framtida arbete aldrig skulle komma att bilda en derivata eller lösa en integral. Kunskap i detta ämne är vidare nödvändig, för att eleven, sedan han lämnat skolan, skall kunna följa utvecklingen. Som bekant vimla uppsatserna i våra ingenjörstidskrifter av derivat- och integraltecken och äro således fullständigt onjutbara för den, som ej har någon kännedom om dessas betydelse. För undvikande av missförstånd ber jag få påpeka, att vi lärare aldrig fattat vår uppgift så, att vi skulle kunna göra våra elever kapabla att ställa upp och lösa nya problem, utan avses endast att ge dem nödiga förutsättningar att kunna tillägna sig och i praktiken omsätta de resultat, högskoleingenjörerna på teoretisk väg kommit till.
Till slut må framhållas, att i ett tekniskt läroverk är matematiken snart sagt det enda ämne, som kan ge den blivande ingenjören den formella bildning han behöver. En reducering av matematikkurserna skulle dessutom ha till följd, att skillnaden mellan yrkesskolorna, organiserade enligt 1918 års riksdagsbeslut, och de tekniska läroverken, isynnerhet fackskolorna, bleve så liten, att de senares existens vore omotiverad.
Martin Lien.
33. i**
Källa: Internet Archive ·