Teknisk tidskrift 1923

IO FEBRUARI 1923

TekniskTidskrift

UTGIVEN AV SVENSKA TEKNOLOGF'ÖREN INGEN

ALLMÄNNA AVDELNINGEN 6

Huvudredaktör: CARL KLEMAN

ÅRGÅNG

53

INNEHÅLL: Skall den tekniska sakkunskapen i handelsdepartementet försvinna? Avprovning av nyutförd reservkraftanläggning vid Malmö elektricitetsverk, av ingenjör Ludv. Josefson. — John Ohlsson *j\ — Litteratur. — Tekniska föreningar. — Notiser. — Platsförmedling. — Sammanträden.

SKALL DEN TEKNISKA SAKKUNSKAPEN 1 HANDELSDEPARTEMENTET

FÖRSVINNA?

O

\ tskilliga grenar och skott på statsförvaltningen ha vid jT\. uppgörande av innevarande års statsverksproposition fallit för den hårdt grasserande Geddesyxan. Tvivelsutan har den starka gallringen varit både nödvändig och nyttig, men i vissa fall står man i tvivelsmål, om den hand som fört vapnet ledts av en riktig uppfattning.

Här skall upptagas till skärskådande vissa förslag berörande handelsdepartementet, såsom havande särskilt intresse för vårt näringsliv.

Redan i samband med den »störa kommittédöden» vid jultiden tillkännagavs, att då traktatarbetet inom tull- och traktatkommittén var framfört så långt, att därmed sysselsatta avdelningar kunde upphöra, skulle handelstraktatärendena från och med nyåret 1923 behandlas direkt i handelsdepartementet. För att få lämpliga krafter för detta arbete förordnades från samma tid sekreteraren på sagda kommittés traktatavdelning såsom extra föredragande i handelsdepartementet samt en annan inom kommittén utbildad tjänsteman till hans sekreterare.

Denna anordning är att hälsa med tillfredsställelse. Därmed har departementschefen beredts möjlighet att på ett helt annat sätt följa det förberedande arbetet samt de genom detsamma klarlagda förutsättningarna för handelstraktaterna.

Blir sedan informationsväsendet rätt inrangerat i förhållande till handelsdepartementet, synas goda möjligheter vara givna, för att handelsministern skall beträffande utrikeshandeln kunna utöva den ledande och i övrigt gagnande verksamhet, som väl var ett av önskemålen, när handelsdepartementet arbetades fram.

Om den så införda förändringen är ägnad att ingiva tillfredsställelse, så är det däremot mycket tveksamt, om det kan vara riktigt att, såsom föreslås av handelsministern i årets statsverksproposition, köpa den vinst som obetingat erhålles genom ovannämnda förändring med att ur handelsdepartementet borttaga den enda tekniska sakkunskap, som där finnes, nämligen den extra tekniske byråchefen.

När anslag till den befattningen på sin tid beslöts, så torde det ha varit för att i det departement, dit man samlat de flesta tekniskt-industriella frågor, som behandlas av regeringsmakten, direkt ha till hands en tekniskt sakkunnig såväl för behandling av en del ärenden av övervägande teknisk natur, som ock för att lämna omdömen och råd berörande de tekniskt-industriella momenten i de olika ärendena samt över huvud representera de teknisktindustriella synpunkterna. Vid undertecknads tillträde till handelsministerposten var departementet endast ett par månader gammalt, och teknisk byråchef var ännu ej anställd. Departementet var för övrigt ej fullt färdigorganiserat, och egentlig känning med näringslivet hade man knappast ännu hunnit nå.

Just då — hösten 1920 - — bröt depressionen in över hela vårt näringsliv med en våldsam kraft, och det blev en tvingande nödvändighet att med största energi gå det stora dagsproblemet inpå livet: vad som kunde och borde göras för att stödja vårt näringsliv. De till handelsministerns disposition befintliga utanför departementet stående organen voro inställda på studier av förhållandena på längre sikt, men nu gällde det att göra en snabb analys. Då tillsattes den extra byråchefen, för vilken anslag fanns, och han sattes i centrum för det forcerade utredningsarbete, som omedelbart igångsattes för att få full kännedom om det svenska näringslivets läge och behov för den närmaste framtiden.

Så fort tiden medgav, blev det sedan den tekniske byråchefens uppgift att söka organisera en lämplig kontakt — genom rapporter o. d. — med den svenska industrien, varjämte han, såsom avsikten med hans tillkomst var, anförtroddes vidlyftigare tekniska ärenden samt konsulterades, när det gällde tekniska moment i föreliggande frågor. Att den tekniske byråchefen under det år, jag hade tillfälle att följa verksamheten, var strängt sysselsatt och lämnade en mycket värdefull hjälp, när det gällde departementets insats för näringslivet, tror jag mig kunna vitsorda.

Så låg saken, när den nuvarande regeringen tillträdde. Efter ytterligare ett års erfarenhet bortmotiveras nu den tekniske byråchefen med angivande av att han »visserligen tidvis varit hårdt arbetstyngd» men icke »under alla tider av året kunnat eller behövt fullt utnyttjas för arbete inom sådana områden, där han äger speciell sakkunskap.»

Här skall till en början anmärkas, att man nog ej bör fatta denna motivering så, att den tekniske byråchefen någonsin förväntats finna nämnvärd direkt användning för sakkunskapen i sitt specialfack, utan ha nog alla, som haft med denna fråga att göra, varit på det klara med att det är ej en teknisk specialist man siktat på i den tekniske byråchefen utan en »allround» tekniskt kunnig industriman med godt omdöme i tekniskt-industriella frågor i allmänhet.

För egen del har jag svårt att tänka mig, att man vid behandlingen av en mängd av de löpande ärendena inom handelsdepartementet skall kunna avvara det tekniska omdömet. De föredragande juristerna söka ju med erkännansvärd samvetsgrannhet tränga in i och sammanställa de tekniska omdömena. Men självfallet kan knappast begäras, att de skola kunna anlägga några tekniskt-industriella synpunkter. Ett industriellt ärendes behandling kan därför lätt nog resultera i en mera mekanisk uppställning, som borde genomlysas av skolat tekniskt omdöme för att godt resultat skall vinnas. Erkännas må, att det tekniska omdömet alltid står att tillkalla t. e. från kommerskollegium, dvs. från samma håll, där ärendet förberedts. Men av flera skäl är detta ej tillfredsställande.