Sida 163
Grufarbetaren och gruffälten
GRUFFÄLT. 163
gifves den bredvid dem arbetande engelske eller tyske grufkarlen. Men visserligen är ock det uträttade arbetet derefter.
Malmerna smältas dels i sitt hemland, dels gå de till Europa för att der tillgodogöras. De mera värdefulla guld- och silfvermalmerna kunna bära den visserligen snabba, men kostsamma transporten öfver Panamanäset, men kopparmalmerna hafva ingen annan väg än omkring Kap Horn.
Ännu sämre än i Sydamerika gestalta sig förhållandena i Mejico, samma land, som före upptäckten af de stora guldfälten i California, Afrika och Australien ensamt skickade ut i verldshandeln den ojemförligt största mängden ädel metall. I Sonoradistriktet, mellan Chihuahua och Californiaviken, finnas guld, silfver och qvicksilfver i den största ymnighet. I sjelfva Chihuahua bry tes silfver. Men till de politiska förvirringarna, som ej lemna industriela företag någon trygghet, komma här äfven de roflystna indianstammarna, i synnerhet comancher och apacher, som, lefvande i beständiga fejder och uppretade af de orättvisor och skändligheter, som af de förvildade hvita männen mot dem föröfvats, göra nästan allt ordnadt bergsbruk otänkbart.
Grufvorna vid Chihuahua brytas sedan mycket långt tillbaka. Arbetet utföres af infödda. Naturligtvis är äfven här allt inrättadt på det mest okonstlade sätt. Otäljda trädstammar, i h vilka trappsteg blifvit uthuggna, utgöra mångenstädes det enda medlet att komma ned i grufvan. Tenateron, såsom den arbetare kallas, som bär upp malmen ur grufvan, går utan att hvila åtta till tio gånger upp och ned på denna obeqväma trappa, som kan hålla ända till 1800 trappsteg. Det bör dock nämnas, att Mejico ej är alldeles utan storartade grufvor med väl ordnad brytning.
Men hvad är dock allt detta mot de angrepp, som Californias malmlager fått vidkännas! Af Sierra nevadas silfverådror är den år 1859 vid Virginia city upptäckta Ca m stockgången den rikaste. Han är 30 — 50, på flera punkter ända till 230 fot bred och en lialf mil lång. Under de fem första brytningsåren 1862 — 66 brötos 36 millioner centner malm, innehållande guld och silfver till ett värde af 245 millioner rdr. Ar 1866 erhöllos guld och silfver till ett värde af 63 millioner rdr. Den mer och mindre guldhaltiga malmen består förnämligast af silfverglans och gediget silfver jemte smärre inblandningar af antimonglans, blyglans, svafvelkis och kopparmalmer. Nevadas öfriga grufvor äro i den ordning de blifvit upptäckta: Es mer aidagru f van (1860), något mer än 15 mil i sydost från Virginia city, Humboldtgrufvorna, 25 mil i nordost, Silfverbergen, 10 mil sydligt, Peavinedistriktet, 5 mil nordligt, och Reese-rivergrufvorna, som ensamma omfatta flera distrikt. Afven längs utmed foten af Sierra nevada finnas vidsträckta områden, som äro mycket rika på silfver.
I Colorado äro grufvorna i Negorydist riktet de förnämsta. De guldförande bergen upptaga här en yta om nära sju qvadratmil.
Territoriet Nevada räknade 1860 6 850 invånare, men vid slutet af år 1863 60 000, hvaraf nära 20 000 i Virginia city. Inom fyra år ha användts
Källa: Internet Archive ·
