Sida 203
9. Konflikter med Aftonbladet, Saint-Simonismen och C. J. L. Almqvist
PERSONLIG POLEMIK.
203
vet icke hvilka apoteksvaror, sä att man skulle tro henne varit på besök hos den bekante Leonard, som förekommer i Törnrosförfattarens vämjeliga kurhusnovell. Fortfar Sara på det sättet, så torde lätt hända, att både hennes och Aftonbladets skyddsgud Merkurius tager sin hand både från henne och tidningen.»
Fem dagar derefter gisslar han åter Almqvist, roar sig med hans skrik öfver inbillade anfall, talar om hans person, hans »fixa ideer» och dylikt och önskar, att sommarvärmen icke måtte förstöra honom. Almqvist hade nämligen, uppretad af glåporden, tilldelat August Blanche en liten varning i Aftonbladet. »Frejas betänkliga tillstånd fortfar», skref han. »Vi öfverlemna den olyckliga åt Guds barmhertighet och läkaren. Få se, hvad sommarluften kan uträtta; den lofvar att i år blifva ovanligt helsosam. Skulle likväl för Freja och hennes riddare detta icke hjelpa, så hafva vi ett botemedel i beredskap; det står till finnandes vid Ladugårdslandstorg.» Botemedlet var Bergvall, August Blanches far, hvilken såsom kyrkoherde i Ladugårdslands församling bodde vid detta torg, der han hade sitt boställe.
Så kom i juli ännu ett attentat, äfven riktadt mot Almqvist och helt och hållet personligt. Almqvist — hette det — »hade för några dagar sedan upptågat till ecklesiastikexpeditionen för att inlemna en underdånig ansökan att komma i nådig åtanke till ett regalt pastorat i Skåne vid namn Båstad och Torekow. Att söka och vinna befordringar bör ej vara någon förment, han må vara af hvilken politisk tro som helst, men att på samma gång man såsom styresman för en fri tidning predikar emot de vedermälen af nåd, hvarmed andra hugnas, sjelf krypa till samma nådens altare, är i sanning bra kuriöst och måste naturligtvis räknas till de bekanta »fria fantasierna». Men ingen ros utan taggar och allra minst en tömros, ty herr rektorn kom med sin ansökan elfva dagar för sent, och som han, oaktadt sitt snille, ej förmådde alldeles vända upp och ned på den oefterrättliga tiden, så återvände han surmulen till Aftonbladsbyrån i akt och mening att derstädes med bättre framgång sätta i verket sistbemälta kinkiga experiment. Derifrån troligen hans dåliga humör under dessa dagar så väl mot den stackars Freja som mot andra.»
Hela denna historia finnes i Svenska Biet redan den 25 juni 1842, späckad med åtskilliga beska kommentarier
Källa: Project Runeberg ·
