Read Runeberg

Berättelser 1. Bilder ur verkligheten. Del 1. Hyrkuskens berättelser

Originalsida 11
Originalsida 11
Originalsida 10
Originalsida 11
10–11

Sida 11

Hustrun

att tå cn vagn vore beredd att ge hvad som helst. Det har verkligen ofta händt, att ganska förnäma och rika personer tiggt mig 0111 hästar och vagn med en ilver som om det gällt deras eviga salighet. Äfven hyrkuskar kunna ibland bli förgudade. Skräddare och skomakare bli det kanske oftare, emedan ett par mankerade byxor eller skor lätt kunna kosta en menniskas hela lvcka.

En ung tjeiisteman är t. ex. befald att pil en viss timme uppvakta sin höge förman, men får ej sina byxor från skräddaren och kan ej inställa sig. Han anses genast fölen slarf, kanske för en rabulist och blir förbigången af kamrater med sämre förmåga, men med bättre skräddare. En flicka skall träffa sin älskare på en bal, men strandsatt på skor, måste hon stanna hemma. Älskaren infinner sig pä balen, träffar andra flickor, men med skor, och han glömmer den skolösa.

Men, för att återtaga min berättelse, jag stod och tittade åt alla håll, men ej ett enda af våra ekipager syntes. Säkerligen stodo de ännu och väntade utanför herrskapernas portar, emedan herrarne och damerna ännu icke slutat sina toiletter för balen. Tänkande på livad folk och djur måste slita i den skarpa vinterqvällen, svor jag inom mig rätt hjertligt öfver sidenklädningar och blommor i håret, öfver krås och manschetter, öfver hela den glada och lyckliga ve riden, som dansar sig varm utan att behöfva det och knappast af vintern känner mer än genom den vaniljglace, som läskar deras läppar.

Oförmodadt och utan att jag ens sett hvarifrån hon kommit, stod framför mig en välklädd qvinna med siden-liufva, krage och muff af äkta mård samt med ett lätt flor för ansigtet.

»En täckt rack till Norrbacka och det på ögonblicket!» ropade hon andtruten.

»Finns ingen hemma,» svarade jag sanningsenligt.

»Ingen hemma!» upprepade hon djupt nedslagen.

»Men kanske det finns hos de andra hyrkuskarne i grannskapet. . . Var god hör efter hos Söderström, hos Winter, hos ...»

»Jag har varit hos dem alla,» afbröt hon mig; »men alla äro ute, alla!»

■ Det är för den välsignade Amaranten,» upplvste jag; men 0111 fruntimret vill stiga in på kontoret och vänta én

Källa: Project Runeberg ·