Sida 14
Hustrun
14
ilYHKUSKKNS BEKATTläi.stfi.
»Nå, hvad är det för cn dam han har med sig?»
»Aurora, som i fjol var på Stallmästargården, gud-lievars . . . hon hette Greta, när hon för två år se’n flytta hit från Småland . . . men hon må nu heta Aurora sju gånger, så lyser ändå alltid Greta igenom.»
»Hur ser hon ut annars?»
»Åhjo, hon har ett godt ansigte nog, sa bonden om flundran.»
»Men är han inte gift, den der kramhandlaren?»
»Jovisst, men på värdshusen äro alla karlar ogifta.»
Jag började ana förhållandet med min okända. Sedan jag druckit ett glas punsch och köpt några kakor mjukt spisbröd för Grålles räkning, begaf jag mig åter ut till lidret. Grålle vände hufvudet emot mig, kanske förebrående mig för det jag låtit honom stå ute och frysa, medan jag ensam gick in på värdshuset och drack punsch, men han blidkades snart af hvad jag hade med mig. Jag hade jemt hunnit ge honom sista biten, då en häftig ordvexling mellan en karl och en qvinna nådde mina öron.
»Jaså, du far enkom ut för att spionera på mig, din markatta!» ropade karlrösten.
»Nej, inte för att spionerit,» svarade qvinnostämman, »utan för att förvissa mig om livad hela verlden länge berättat. . . Gustaf, det är då för denna dåliga qvinnas skull som du ruinerar ditt hus och störtar de dina i det djupaste elände!»
Denna förebråelse besvarades af mannen med tillmälen, så grofva att man endast kan höra dem af en elak husbonde, när han far ut emot en fattig djefvul till dräng, eller af en rå man, när han marterar en tålamodets engel till hustru. Jag strök Grålle ur lidret och körde rakt på mannen som stod nedanför värdshustrappan. Mannen, öfverraskad, skyndade svärjande uppför samma trappa och försvann. Grålle vände hufvudet åt motsatt sida. Jag tror nästan att han skämdes på mensklighetens bekostnad.
Sedan jag ånyo hjelpt den stackars frun i släden, återtog jag med henne vägen till staden, utan att något samtal oss emellan uppstod /förrän vi hunnit till hörnet af Stora Vattu gränd.
»Hvart önskar frun att jag skall köra?» frågade jag.
»Hvart ni vill, utom hem,» mumlade hon konvulsiviskt.
»Men har. då frun inga vänner att ta in hos?»
Källa: Project Runeberg ·