Sida 187
Fröken Mimi
för undgåendet af ett dylikt öde? Denna fråga var reflexionens törsta. 1 Sedan kommo flere.
Hon ryste vid tanken att framlefva krypväxtens lif vid foten af den kalla klippan; hon ville fläta sig, rankan lik, kring den stam, hvars krona rikast och högst utbredde sig mot höjden; hon skulle, i utbyte mot det skydd hon rönte, smycka sitt stöd med de skönaste blad och blommor, ja — hvarför icke? — inympa sig sjelf i stammen, för att skjuta upp i samma krona och bada sin hjessa i samma flod af ljus.
Men hvar finna detta stöd? Hvar denne man, vid hvars sida hon kunde, icke vegetera blott, utan lefva, i detta ords fullaste bemärkelse? Denne man, som, i samma ögonblick hon räckte honom sin hand, sammansmälte med henne i samma själ, samma vilja, tillit och hopp? Hade hon väl förmärkt minsta tillstymmelse till en sådan uti salongernas qvafva luft, bland balernas andelösa pjoller! Nej, icke der. Och ändå trodde hon sig ha funnit honom, men hvar? Hon tryckte handen mot sitt bröst, och blygsamt framhviskade läpparna något, som länge förvarats i barnets och jungfruns hjerta. Hon hörde samma röst, till hvilken hon under sitt förflutna lif vant sig att lyssna, dervid hon städse trott sig höra vingslagen af en väldigare ande, utan att sedermera eller efter sitt inträde i verlden ha funnit något dermed jemförligt.
Visserligen var den ifrågavarande icke någon af dagens och modets hjeltar; men är icke den en hjelte, som rastlöst arbetar inom tankens verld och som för mcnsklighetens bästa kämpar med naturen om dess hemligheter, med himlen 0111 dess eld? Med en sådan man kunde hon stiga och icke sjunka — vinna ökad glans oeh icke rosta bort i ett evigt och själlöst enahanda.
Men, frågade sig Mimi, hvad föreställning har väl hmi om henne och hvad vore väl hon för honom? Han hade tor henne varit som en far, en bror. Något af far och bror skadar visserligen ej; men det måste äfven vara något annat, och det var just detta hon framför allt ville ha reda på.
Lyckligtvis var det vid sommarferiernas början, då numera docenten Axel Svan vanligtvis brukade göra en tur från Upsala till Stockholm och dervid först och främst uppvakta den grefliga familjen. Fröken Mimi ilade emot sin förre lärare, omtalade med sin vanliga öppenhet, att hennes
Källa: Project Runeberg ·