Sida 208
Kalle Utter
»Räcker du lång näsa åt din lärare, din tjufpojke!» ropade informatorn, vändande sig om; »men den ovanan skall jag snart ta ur dig.»
Och dervid fattade han uti sin discipel och Iade denne framstupa öfver sitt venstra knä, hvarefter han med högra flata handen gaf den lille baronen ett dugtigt slag på det ställe, der moderskärleken och lårarenitet ofta gå hand i hand för att samverka till danandet af den bättre menniskan och dito medborgaren.
Den lille baronen, som ännu icke varit föremål för en slik samverkan, gaf till ett gallskri.
»Tjuter du, får du mer,» lugnade informatorn sin elev; »men låt mig nu höra, hur du kan din svenska historia. Hvem var den förste konung i Sverige?»
»Oden,» svarade den lille, snyftande.
»Rätt! . . . Hvad gjorde samkonungarne Alrik och Erik?»
»De slog’ ihjel hvarandra med ett betsel.»
»Rätt. . . Hvad gjorde kung Fjolner?»
»Han drunknade i ett mjödkar.»
»Rätt! . . . Hur gick det med Erik den helige?»
»Han blef halshuggen.»
»Rätt! Ganska rätt! Det går ju bra det der . . . Nå, hur dags äter man middag här i huset?»
»Klockan fyra,» svarade lille baronen, något lugnare vid denna oförmodade vändning af tentamen.
»Nå, då hinna vi godt med att dra upp några gäddor eller ett dussin aborrar,» yttrade informatorn; »låt oss försöka vid det der aborrgrundet.»
Kalle Utter stoppade ett par gäddrag i fickan, tog sin discipel vid handen och förde honom med sig ut, och snart voro begge till sjös, försedda med nödiga fiskredskap. Den nye informatorn hade tur på fiske. Sedan han på drag tagit några större gäddor, lade han till med båten vid aborrgrundet och lagade sina metspön i ordning.
»Sätt nu på mask, du!» befallde han sin discipel, kastande åt denne refven och kroken.
»Ska’ jag sätta på mask?» frågade lille baronen med bedröflig min.
»Visst ska’ du det, din tnasker! . . . Brukar du inte sjelf sätta på mask när du metar?»
»Nej, det gör alltid fiskarn och ibland betjenterna.»
Källa: Project Runeberg ·