Sida 207
Kalle Utter
»Undanbel» upprepade Kalle Utter med ett godlynt småleende; »åh gubevars! sådana måtte väl aldrig komma ifråga oss emellan.»
»Och så får jag be herrn,» återtog baronen, »att ha rullgardinen nedfälld om morgnarna, så att det inte händer som det hände i morgse.»
»Hvad hände då, herr baron?»
»Jo, att min dotter och hennes guvernant nödgades lemna gården just derför att min herre behagade visa sig i en déshabillé, som ...»
»Åh tusan! Var det fröken och guvernanten!» inföll Kalle Utter; »jag tog dem för två pigor, jag.»
Baronen fixerade skarpt informatorn, liksom för att utforska, om det var ironi eller ren enfald. Slutligen lät han genom en gest förstå, att det var slut på audiensen, hvarefter informatorn gick. Ungefär en half timme derefter begaf sig baronen ut för att efterse sitt arbetsfolk, hvarvid han händelsevis kom att närma sig den flygeln, der informatorn hade sitt rum. Han stannade framför det öppnade fönstret, lyssnade med förvåning till några för honom obegripliga ord, som han hörde den nye informatorn först med hög röst förestafva och sedan discipeln eftersäga med den ömkligaste ton i verlden.
Orden voro:
»Alef Beth Gimel Daleth He Vav Dsajin Cheth» . . .
»Hvad hin är det för rotvälska?» frågade baronen.
»Det är ju hebreiska alfabetet,» upplyste informatorn.
»Hvad i herrans namn!» utropade baronen; »tänker herrn plugga hebreiska i min son! Är herrn då splitter galen.»
»Men, herr baron,» svarade Kalle Utter, »hebreiskan är ett herrligt språk och rätt nyttigt att kunna, och jag har sjelf. . .»
»Men det är ju ett riktigt spektakel,» inföll baronen, »och jag får på det allvarligaste be herrn upphöra med det der... min son tänker hvarken bli prest eller jude,» tilläde han och fortsatte derefter sin väg.
Kalle Utter, ledsen öfver att ej få undervisa i sitt hufvudämne, råkade att titta i en spegel på väggen och såg sin discipel med en triumferande min kasta hebreiska grammatikan ifrån sig och sedan räcka lång näsa bakom informatorns rygg.
Källa: Project Runeberg ·
