Sida 206
Kalle Utter
»Herrskapet super inte, ser jag,» började han konversationen, »och onödigt är det ocksä på förmiddagarna. Baron har en ypperlig jagtmark, efter hvad jag hört, och om det inte finns goda jagthundar vid gården, så väntar jag efter mig från Stockholm ett par stöfvare, väl dresserade på hare, fast de ibland ha den ovanan att bita får. I går afse tyckte jag mig märka ett grund midt i sjön, der det bör gå stora aborrar, men det är väl ondt om daggmask i denna välsignade torka. Du, min kära skrapnos,» tilläde han, vändande sig till betjenten, »du ska passa på i natt när daggen faller och skaffa mask, du får en skilling för hvart hundrade, och jag lofvar herrskapet aborrar till morgon, middag och qväll.»
Herrskapet sneglade tigande på hvarandra, och betjenten blängde ursinnigt på den nye informatorn. Andtligen steg man upp från kaffebordet.
»Herrskapet har ett vackert piano,» yttrade informatorn, betraktande det i salen befintliga instrumentet; »jag förmodar att fröken spelar. . . känner fröken till lutvalsen?»
»Hvad är det för en vals?» frågade guvernanten.
»Det är en vals, som en student i Upsala komponerat och tillegnät en tvätterska vid akademien. Det är verkligen en ypperlig tonmålning, man hör puttrandet i pannmuren, klappträdets gång och mangelns rullande. Den låter ungefär så här,» tilläde Kalle Utter, i det han tog plats vid pianot, men redan vid första anslaget slog han af ett par strängar i diskanten.
»Får jag tala litet vid herrn?» inföll ändtligen baronen, afbrytande den vådliga exekutionen. »Var god och följ mig in på mitt arbetsrum.»
»Jag har hört, att det var något krakel när herra kom i går afton,» började baronen efter inträdet i det s. k. arbetsrummet.
»Krakel?» upprepade Kalle Utter; »bara en bagatell, som jag inte fäst ringaste afseende vid.»
»Herrn har till och med ansett sig befogad att slå min betjent,» fortfor baronen.
»Lappri,» svarade Kalle Utter, »han var stursk, och jag gaf honom bara ett par kurrilar.»
»Jag vet det, men vill underrätta herrn, att jag agar mitt folk sjelf, i fall jag så finner för godt, och får derför för framtiden undanbe mig alla vidare kurrilar.»
Källa: Project Runeberg ·
